Sällskapet Kafé Kastanjeträdet

Non, je ne regrette rien - Tio år i SD:s ledning

2011-05-24T06:51:00.001-07:00

Förhoppningsvis har ingen missat min bok "Non, je ne regrette rien – ett decennium i Sverigedemokraternas ledning". I sådana fall bör den beställas snarast.

Omdömen om boken har varit mycket mycket positiva. Endast en riktigt negativ recension har jag sett och den var anonym.

Boken finns att köpa på flera ställen, beroende på vad/vilka man vill stödja.

Nationaldemokraterna:

Realisten/Arminius:

Bokus:

På latsidan

2011-05-24T06:48:00.000-07:00

Skall erkänna att det är en smula pinsamt att bloggen blev passiv så snart efter nyöppningen (till förmån för Twitter). Nu lovar jag dock att sköta det hela bättre - Twitter är ju en smula osmidigt att använda.

Affärsvärlden

2010-11-26T03:53:00.000-08:00

Det tidningen Affärsvärlden håller på med om SD nu verkar oerhört seriöst vad jag kan bedöma, inte minst researchen imponerar - åtminstone i detta läge.

Artikeln finns snart att beskåda för allmänheten, låt oss hoppas att man lever upp till förväntningarna.

Datum och konspirationer

2010-11-01T01:03:00.000-07:00

Jag har under helgen grävt ner mig en smula i mer populärhistoriska texter av konspirationsmodeller. Rent underhållsmässigt kan jag i bland finna stor nöje i sådan litteratur, liksom "Tänk om..." historierna.

En sak som slår mig under helgen flera gånger, dels i form av ny litteratur, men också tidigare böcker och föreläsningar jag (via kassettband ) jag tagit del av framförsta av ökända namn Juri Lina och Lars Adelskogh är betydelsen av viktiga datum. Ordet Datum används här i plural då min själva poäng är att viktiga datum i diverse historier tycks märkvärdigt svårt att fastställa, inte så sällan finns det inte färre än två uppgifter som pekar ut olika datum till samma händelse - i bland med de mest fantastiska gissningar varför.

Det är i detta sken jag slås av att Expo snart skall fira sitt 15:års jubileum med en strålande fest för att fira sin stolta historia (som jag kommer att återkomma till i kommande notiser). Som en lite obskyr stiftelse för diskreta män så antar jag att det både logiskt och självklart att också Expo vill lägga en dimridå kring sin födelse. Det man påstår idag är att det första numret kom ut 1995 med Andreas Rosenlund som chefredaktör (Stiftelsen Expo fanns vid denna tid inte, man hette Hill Stiftelsen efter den syndikalistiska ikonen med samma namn). I själva verket hade då Expo/Hill Stiftelsen verkat i över ett halvår. Första numret av Expo kommer i själva verket strax efter valet 1994 och delas ut gratis på anarkistsvartkrogen Kafé 44. Inga artiklar i detta nummer är undertecknade, men det framgår snart att inget är skrivet utav Andreas Rosenlund - utan det är Expos två grundare, AFA:iten Tobias Hubinette och revolutionären Stieg Larsson som skriver det radikala innehållet. Innan 1994 tar slut utkommer Expo nummer 2, som i allt vesäntligt påminner om nummer 1. När 1994 blir 1995 vill dock Expo inte längre känna till dessa två nummer utan han utkommer med "tidningens första nummer" en gång till, vilket i själva verket var nummer 3 alltså.

Nu är ju dock sådana här roliga historier inget speciellt för just Expo, Sverigedemokraterna har en liknande födelse. Det finns flera varitanter på denna. En, via medlemsbulletinen, är att dagens SD bildas som Sverige Partiet 1986 och att man på ett möte i februari byter namn till SD. De flesta källorna menar dock att det inte alls var ett namnbyte utan helt enkelt ett nytt parti som föddes. Frågetecknen slutar inte där, för det finns flera versioner av det protokoll som skrevs vid detta möte. Ett är daterat 6 februari 1988 och ett 8 februarti 1988, förutom datumen är protokollen identiska. För att röra till det ännu mer så är det med all sannolikhet så att det inte hölls något sådant här möte vare sig 6 eller 8 februari (något som faktiskt även Expo c:a 20 år senare tycks börja misstänka).

Således; man behöver faktiskt inte gå över ån för att få vatten, svenska moderna händelser kan ha nog så spännande och obegripliga frågetecken som Frimurare, Tempelriddare, socialister eller Prieuré de Sion.

Expos tio i topp-lista

2010-10-25T09:41:00.000-07:00

När jag fick reda på i sitt nya nummer tänkte lista de tio personer i Sverigedemokraterna under partiets 22 år väckte det onekligen ett intresse hos mig. I egenskap av landets ledande SD-historiker är det givetvis spännande när någon som påstå sig veta mycket hamnar i en position där man antigen visar att man har rätt eller att man har fel. Trots att Expo sedan AFA:iten Tobias Hubintte och revolutionären Stieg Larsson kom ut med sitt första nummer 1994 har man ofta sagt att man kan mycket om SD, men tyvärr inte riktigt lika ofta kunnat leva upp till sin egen glorifiering.

Att lista SD:s tio mest betydelsefulla människor är i sig givetvis en omöjlig uppgift, hur mäter man till exempel organisatoriskt inflytande med politiskt eller med tid i media? Men då Expo ändå gett sig på detta projekt vore det ju elakt av mig att inte kommentera urvalet, även om några av Expos urval faktiskt visar på stora kunskapsluckor. Det finns trots allt vissa namn som är mer aktuella än andra.

Solveig Metus. Anledningen till att man valt Metus är uppenbar, hon är kvinna och hon satt på det ena av de två första kommunmandaten SD någonsin fick efter valet 1991. Men förutom ett och ett half år i kommunfullmäktige (Markus Koch övertog mandatet 1993 efter Metus flyttade ut ur kommunen) så har hon inte haft med vare sig organisation, partipolitik eller media att göra. Det hade varit så enkelt för Expo, om de haft insyn, att istället välja Tina Hallgren-Bengtsson som fick det andra kommunmandatet. Hon höll mängder med tal och var en central person i SD mellan 1991 till 1995. Märkligt att Expo inte ens tycks ha tänkt tanken för även fast Tina lämnade politiken 1995 så har man en ständigt pågående kampanj mot hennes politisk bakgrund.

Tor Paulsson. Också valet av Paulsson är logiskt, om man saknar kunskap. Expo:s chefsredaktör Daniel Poohl arbetade med Paulsson under några månader 2001 när han infiltrerade Nationaldemokraterna. Men under sina år i SD var Tors aktivism hela tiden koncentrerat till Stockholm, andra delar av landet ha de han väldigt lite eller inget alls att göra med mellan 1997 till 2000. I stället var det så att SD-framgångar som torgmötesturnén 1998 eller stormötet i södra Stockholm 2000 gjordes helt utan hans hjälp. Paulsson var en lokalaktivist, en dominerande och karismatisk sådan utan tvivel, men trots allt en lokalaktivist.

Lars-Erik Aldin. Aldins medverkan baserar sig enbart på att Tommy Funebo, efter han fick lämna SD 2003, pekade ut Aldin som mannen bakom det kollektivet som kallade sig "Tomten" och liknande. Påståendet är felaktigt. Man tycker att Expo efter alla år med Tommy borde ha lärt sig att hans påstående mer än sällan har ganska lite med verkligheten att göra.

Tony Wiklander. När nuvarande riksdagsmannen Tony Wiklander anslöt sig till SD kring 2002 var en på lokal nivå redan ett känt namn. Ända sedan 70-talet hade han hoppat från ett parti till ett annat och var bland annat med i Skånes Väl när de först kom in i regionsfullmäktige och sedan åkte ut. Tony kom till SD var det då man gjorde stora framsteg i Skåne, men detta var betydligt mer kopplade till namn som Kenneth Sandberg och Jens Leandersson, det är sådan namn Expo borde ha tittat på före Tony Wiklander vars politiska och organisatoriska inflytande varit ganska liten.

Anna Hagwall. Det märkligaste valet på listan. Söt och politiskt insatt i mitt tycke men motiveringen från Expo är snarare att hon invandrat (från Ungern) och representerat SD i en debatt mot småpartier i tv3 2006. Hon har setts på bilder och varit vice ordförande, men hennes inflytande och betydelse har varit ringa.

Det är givetvis lätt att angripa en sådan här lista och komma med nämns som i efterhand ser betydligt mer logiska ut än urvalet. Men trots att det är öppet mål vill jag i alla fall ifrågasätta att man lämnat namn som Björn Söder, Arnold Boström, Johan Rinderheim, Janssons sekreterare (alla tre), Mattias Karlsson, Tomas Johansson och framför allt Lars Emanuelsson. Då har man inte riktigt den insyn Expo påstår och kanske till viss del tror på själva att de skulle ha.

Det stämmer att Expo aldrig haft en bättre aktuell bild av SD än idag - men de har heller aldrig haft en sämre bild av partiets historia.

EDIT; kanske man skall ta hela listan också - Leif Zelion, Anders Klarström, Solveig Metus, Mikael Jansson, Tor Paulsson, Lars-Erik Aldin, Sten Andersson, Tony Wiklander, Anna Hagwall och Jimmie Åkesson.

Kommunisterna de humoristiska

2010-10-20T04:55:00.000-07:00

Kommunism och vänsterextremism har förmodligen aldrig varit svagare än nu sedan 1800-talet i Sverige, detta underströks i årets val då man i stort sett inte fick några röster alls.

Detta är givetvis problematiskt för den handfull aktiva kommunister som vägrar ta vid sig av väljarnas röst, men till och med den mest envisa av dem tvingas inse att folk helt enkelt inte tarderas stolleheter på allvar - än mindre känner minsta lilla sympati för dem. Krisen är med andra ord djup, alternativ måste till.

Det är mycket möjligt att den kommunistiska resten nu siktar på humor. Veckans roligaste inlägg står man för genom att försöka skylla den vapeneld och mordförsök i Malmöområdet vi idag ser mellan olika gettomänniskor på Sverigedemokraterna. Roligt minst sagt, och det ger ju i alla fall något besök på de undermåliga hemsidorna man fortfarande orkar driva. Dock, att vi skrattar åt deras extremism och psykiskt instabila företrädare ger knappast några röster.

Men fortsätt för all del om ni ser något värde i att få ett tiotal röster vart fjärde år - för bra humor är ni onekligen, även om det kanske inte är på det sättet ni helst vill se.

Redan?

2010-10-20T03:07:00.000-07:00

Det tog inte lång tid för SD:s riksdagsgrupp att, vad det ser ut som, spricka. En riktig utmaning för Jimmie Åkesson att visa riktigt ledarskap för första gången på allvar. Det är mycket i potten för tillfället, att redan lämna sina vallöften och principbeslut kan bara leda till ett kaos i NyD-format.

Fast ännu är nog osvuret bäst, det är ju inte helt omöjligt att någon tänker på alla väljare och sätter ner foten inför ett hotande föräderi.

Irriterande

2010-10-14T01:40:00.000-07:00

Visst är det alltid tråkigt om man missar en tjänst på grund av anledningar man inte kan rå över, men att det jag gjorde för över 6 år sedan skall vara avgörande ger en viss irritation. Så, en statsvetarexamen som åtminstone just nu inte ger jobb - det känns en smula frustrerande för den har ju kostat en hel del och tagit flera år.

Jag har tydligen hammanat i en form av akademisk limbo där jag varken, just nu i alla fall, vare sig har öppning inom politiken eller på arbetsmarknaden - räknat på vad jag gjorde för flera år sedan.

SD gjorde helt rätt

2010-10-05T21:59:00.000-07:00

Att SD, med Jimmie Åkesson i täten, lämnade Storkyrkan under biskopens tal var ett bra ställningstagande och borde inte upprört någon vuxen människa. Nyhetsvärdet borde i stället vara att vi har en biskop som vid riksmötets öppnande hyllade en våldsam och odemokratisk ligistpöbel som har skyltar om att Jimmie Åkessons mor borde våldtas.

Att Sahlin, Hägglund, Wetterstrand och givetvis Ohly ser något fel i att SD inte ställde upp på detta demokratihatande spektakel visar två saker, de beter sig som barnungar och ser inga problem med extremvänsterns ständiga attacker på den svenska demokratin.

Fast å andra sidan, vem är egentligen förvånad?

Snö i helvetet?

2010-09-29T03:47:00.001-07:00

Åkesson på första sidan i veckans Nationell Idag, det trodde man inte när ND bildades 2001.

En fråga efter valvakan....

2010-09-28T04:35:00.000-07:00

Vem bjöd in de NSF-brudarna som satt och log nere i vänstra hörnet på valvakan? Och vem köpte deras öl och cider?

Erik? Oscar?

Too little, too late....

2010-09-15T05:36:00.000-07:00

Krigsrubrikerna står som spön i backen för tillfället i desperata försök att hindra SD:s riksdagsplats. En hopplös kamp och just nu verkar SD vara landets tredje största parti - något som gör att vår media maffia verkar vara helt hur balans.

Dagens mest spektakulära utspel är när Expressen låter experter räkna på tidningens egna siffror och jämför med SD:s siffror, och kommer fram till att Expressens siffror inte stämmer med SD:s - m chockerande. Lika roligt är när Expo vill göra partipolitik av att den inkvoterade komikern (SIC!) Soran Ismail har filmat när hans eget kompisgäng går fram till tre ledande SD:are och muckar efter en krogsväng. Riktigt vad filmen skall visa vet jag inte, förmodligen att Soran Ismail skall vara modig eller något. Mycket modigt att mucka med folk man vet inte slår tillbaka!

Men tyvärr mina vänner, det är för sent grabbar - SD är inne! Vi ses på kontoret Jansson!

"Demokratimånad" på Tjärna Ängar

2010-08-22T03:51:00.000-07:00

I valtider är inga försök att få röster för låga. I mitt eget invandrartäta bostadsområde statsar Socialdemokraterna (via sin sidorganisation Tjärnkraft) på att ha en hel "Demokratimånad" fram till valdagen. Just namnet är en smula ironiskt då demokrati sällan kopplar till massinvandring av afrikaner och araber.

För att få dessa människor att gå och rösta på dem så bjuder man på mat 8 gånger fram till valet och på buffé på självavaldagen. Kruxet för de som är intresseradeär dock att de samtidigt håller några föreläsningar om sin politik.

Det fina i detta är ju att man själv kan bli bjuden på mat (undra just om de har vegetariska alternativ, men det är väl inte så aktuellt för de aktuella invandrargrupperna), givetvis är ju min röst och åsikt utanvärde för socialdemokraterna men ibland kan man ju få brödsmulor om man står bredvid någon priviligerad.

Sten Andersson har avlidit

2010-08-17T05:29:00.000-07:00

Första gången jag träffade Sten Andersson var på Sverigedemokraternas extra årsmöte i Norrköping valåret 2002. Detta var innan han blev officiell medlem i och företrädare för SD, han var inbjuden som gästtalare. Jag och en kamerakvinna arbetade får SD-television under helgen med intervjua ledande och intressanta medlemmar, och Sten givetvis. För SD var det ju ganska stort att vi hade en sittande riksdagsman på vårt årsmöte, även om han då satt som politisk vilde.

Att intervjua Sten var dock en smula problematiskt. Helst ville han inte säga så mycket om SD så han officiellt inte var med i partiet än, det var ju ganska lätt att förstå. Men han ville inte säga så mycket om Moderaterna heller mer än att ge bakgrundsfakta om hur han mobbades ur partiet, och att han inte hade några behov att verbalt överfalla partiet för att tillfredsställa några hämndbegär och det ju lätt att respektera (inte minst för att SD då befanns sig i en ganska smutsig uppgörelse med ND). Men som sagt, detta gav ju ganska få möjligheter för mig att göra en riktigt intressant intervju med Sten Andersson och jag tror aldrig at just detta samtal någonsin sändes på SD-Kurirens hemsida.

Denna anekdot ger trots allt ganska mycket om hur jag uppfattade Sten Andersson då och den bilden skulle förstärkas när han kom med på allvar. Han var således inte mycket till vare sig ideolog eller talare, men han hade ett lugn som gjorde att det var väldigt lätt att få ett förtroende för honom och det var inte konstigt att han i nästan 20 år hade varit så viktig för Moderaterna i riksdagen. Han hade väl lite svårt att förstå Sverigedemokraternas partikultur och kunde väl väcka lite irritation kring detta (inte minst för att den som verkligen värvade Andersson till SD inte hade varit riktigt ärlig mot honom), men han blev snart en viktig kraft för SD och då inte minst nere i Skåne.

Det finns massor av skäl varför det är svårt att förlora en människa som Sten Andersson. Men jag tyckte verkligen att det skulle bli roligt, inte minst för Sten själv, att komma tillbaka till sin riksdagsplats efter valet i september och visa sina gamla kompisar i Moderaterna att den som skrattar bäst är den som skrattar sist.

Nu blev det tyvärr aldrig så, men hans gärning och betydelse för svensk nationalism kommer i alla fall att leva kvar länge. Far i frid!

Nytt bottennapp av Expo

2010-08-12T07:29:00.000-07:00

Tidningen Expo fortsätter med att slå sina egna bottennoteringar i politisk propaganda. I dag vill man hitta kopplingar mellan riksdagskanidater i Nationaldemokraterna för att några beställt politiska böcker (och en tydligen tom en tröja!) och några andra laggt ner en blomma för en av alla de svenskar som drabbats av det rasistiska våldet och samtidigt avled.

Jag skall passa på att "avslöja" mig själv i detta läge. Jag har besökt sorgemöten till den mördade syndikalisten Björn Söderberg, köpte anarkistiska tidningar på vänstersvartkrogen Kafé 44 i Stockholm samt beställt böcker från de två kommunistiska sekterna Sveriges Kommunistiska Parti ("Valda verk i 10 band" av Lenin) samt KPMLr (deras förre partiledare Frank Baudes memoarer "Mot strömmen").

Enligt Expo-logik gör detta givetvis mig till en av Sveriges ledande vänsterextremister - eller funkar det bara åt ett håll kanske?

Ingen rubrik behövs

2010-08-11T04:53:00.001-07:00

Ibland säger en bild mer än 1000 ord...

En välkommen debatt

2010-08-10T05:40:00.001-07:00

Den minkdebatt vi ser denna vecka kommer precis riktigt, med lite tur kanske den kan få uppmärksamhet av partierna iom att den kommer så nära till valet. Hittills är dock partierna tysta, det värsta av allt är dock att de nationalistiska partierna är tysta - de borde se det som en självklarhet att leda denna debatt.

Ett stort tack till Djurrättsalliansen (även om jag tydligen ses för nationalistisk för att bli medlem....), men också lite skäll för att man inte ser till att vittna och få dessa djurplågare dömda.

Expo; "Assimilering är massmord"

2010-08-02T08:02:00.000-07:00

Expo är alltid en oändlig källa till humor med sina verklighetsfrämmande överdrifter. Frågan är dock om inte Daniel Poohl når ett personligt rekord idag när han på fullt allvar jämför kulturell assimilation med massmord på över 30 miljoner människor. Steig är med all säkerhet nöjd med sin efterträdare när han ser på från Helvetet.

Kaka söker maka

2010-07-26T03:12:00.001-07:00

I det senaste numret av den odemokratiska fackföreningstidningen Arbetaren skriver Expos Daniel Poohl en debattartikel. Sammanhanget är inte så konstigt, dessa antidemokrater har ofta fått annonsera i Expo, det var i Arbetaren Expos grundare Steig Larsson först framförde sina idéer på att avskaffa mötesfriheten och inom Syndikalister finns det höga representanter som flera gånger dömts till fängelsestraff för våldsattacker mot Sverigedemokratiska företrädare. Fast att förvånas över banden mellan Expo och dessa antidemokrater gör sig knappast.

Det gör det väl egentligen heller att Poohl i artikeln nu efterlyser en "tydlig ideologiskt hållning" mot SD av de odemokratiska kravallungarna i Syndikalisterna, men jag kan ändå inte låta bli att minnas vad Poohl med energi försökte övertyga mig om när vi träffades i Orsa i samband med det lokala omvalet 2003. Min poäng var att Expo:s journalister främst är politiska aktivister med en tydlig politisk agenda, Poohl menade att Expo inte alls hade en agenda utan bara var en seriös pressröst i objektivitetens tjänst. Om Poohl ljög då eller om man helt har bytt inriktningen på sin verksamhet kan vi ju fråga oss - eller inte.

Sverigedemokraterna - ut ur skuggan

2010-07-25T04:05:00.000-07:00

En debatt kring Expos "nya" bok om SD (nytt omslag, samma innehåll som i andra Expo-böcker om SD) har växt fram på Piratpartisten Torbjörn Jerlerups blogg. TYdligt är att jag och Jerlerup har både olika åsikter och synsätt angående SD och nationalism, ändå tycker jag att det finns anledning att läsa både hans recension och efterkommande debatten.

Jag har ju själv ett exemplar av boken, men tycker nog inte att den innehåller så pass mycket nytt så att det finns någon mening att skriva nya artiklar om den, då räcker det nog att läsa de artiklar jag skrev om boken "Den Nationella Rörelsen" som kom 2001 och finns på SD-Kurirens hemsida.

Jerlerups recension

SD-K/Windeskog om SD:s ideologiska rötter (2001)

SD-K/Windeskog om Expos felaktiga brottssiffror om SD (2001)

Vilks utmanar igen

2010-07-19T05:15:00.000-07:00

Sveriges just nu mest kontroversiella konstnär, Lars Vilks, fortsätter att utmana det mångkulturella etablissemanget. Denna gång avbildas Muhammed som rullstolsbunden efter en idé från en person inom handikapprörelsen. Infallsvinkeln är intressant, kommer man att kunna angripa denna teckning utan att samtidigt slå mot de handikappade?

Fast för de flesta som angriper Vilks är väl detta ett billigt pris, vilken respekt för handikappade skulle de medeltidsmuslimer vi har i Sverige och som angripit Vilks med hot, våld och mordbrand ha för handikappade? Förmodligen ungefär lika mycket som den misslyckade komikern och lekstugeekonomen Magnus Betnér som ju tidigare jämfört Vilks konstnärsskap med nekrofili (sexuellt umgänge med avlidna människor).

I den mån det är konstens roll att ifrågasätta och utmana samhällsnormer, och det är det långt ifrån alltid enligt mig, är Lars Vilks Sveriges just nu mest aktuelle och framgångsrika konstnär. Så även om jag inte riktigt ser storheten i hans verk så ser jag ju storheten i hur lyckat och framgångsrikt han utmanar det mångkulturella etablissemanget. Just nu har varken de eller de galna muslimer något sätt att hantera honom på.

Ett Europeiskt uppvaknande på gång

2010-07-13T20:41:00.001-07:00

Land efter land i Europa tar nu ställning för kvinnans rättigheter och mot islams förtyck. Senast i raden är Frankrike och idag berättar norska Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen att också de kommer att driva frågan. I Sverige har Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna i åratal drivit denna fråga. Det är dock lätt att tänka sig att Sverige blir ett av de sista länderna Europa att ta ett sådant här självklart beslut, vi har helt enkelt en för extrem och onyanserad debatt i frågor angående mångkulturen. På våra tidningars ledarredaktioner tävlar man i att bagatellisera detta övergrepp på kvinnan och demokratin - man menar att dels så är detta förtryck frivilligt, och vore det inte det så är det så får som drabbas ändå, någon tidning talade om att det i hela Sverige på sin höjd fanns 5-10 personer som bar bruka. Ett orimligt påstående, bara i det gettoområde jag bor i använder säkert 20 kvinnor som tvingas gå i burka och det är inte världens största bostadsområde.

Burkaförbud är ett steg i rätt riktning i Europa. Hoppas vara att vi inte behöver vänta allt för länge på att vi skall få en liknande debatt kring slöjorna.

Loddans pånyttfödelse

2010-07-12T22:18:00.000-07:00

Jag har tidigare påpekat att den socialdemokratiska journalisten och nationalisthatiske Anna-Lena Lodenius de senaste åren har blivit allt mer och mer aggresiv, extrem och osaklig. Men undra om hon inte slår något av sina egna rekord i det nya nummret av SSU:s tidning Frihet. Under rubriken "Förvandlingen - SD:s väg från nazister till välkammade akademiker" gör hon ett uppseväckande angrepp på Sverigedemokraterna. I artikeln kan vi läsa "Så småningom fick SD idén att modernisera sig genom att byta Sieg Heil till ett motstånd mot Mångkultur. Förändringarna handlar framför allt om det yttre, hur partiets företrädare ser ut".

Ja Loddan, jag vet att det är lite av ett ödesval och att socialdemokrater är beredda att göra allt i sin makt att hindra Sverigedemokraternas inträde i riksdagen - men detta var osmakligt även för dig och SSU. Har ni dålig tilltro till er egen politik? "Dirty Campaign" som sossar tjatat mycket om i år, de vet vad de talar om.

Dirty Campaign

2010-07-11T09:30:00.000-07:00

Den som såg SVT:s program Debatt direktsänt från Almedalen i måndags minns mest hur en rabiat SSU-ordförande i egenskap av Jytte Guteland gång på gång på gång anklagade Moderaterna för att bedriva så kallad dirty campaign mot Socialdemokraterna i allmännhet och Mona Sahlin i synnerhet (ironiskt nog med uppenbart felaktiga påståenden om M). Jo, SSU är nog de sista som skall anklaga andra för dirty campaign men visst är det så att det är sånt man helst skulle vilja se i svensk politik.

Men man skall akta sig för att kasta sten i glashus kära sossar. Två dagar efter Aftonbladet konkretiserade sina anklagelser mot Sven-Olof Littorin så anklagar nu självaste statsministerkandidat Mona Sahlin honom för både svek och ha fört svenskarna (finns det svenskar nu igen Mona?) bakom ljuset. Jo precis, det kom ju från rätt käft. Speciellt då vi ännu inte hört Littorins egen version ännu.

Så visst kan man vara emot dirty campaign, men det får vi nog lära oss att leva med ganska länge. I alla fall så länge vi har politiker som Jytte Guteland och Mona Sahlin i den svenska debatten.

Vinnare och förlorare i Almedalen

2010-07-10T08:47:00.000-07:00

Årets Almedalsvecka har kommit och gått, i år större och bättre organiserad än någonsin. Jag minns när jag med ett par SD:are var där eftervalsåret 1995 (1994 var första året jag medverkade), då var intresset litet, få partiledare medverkade och det talades öppet om att veckan höll på att dö ut och hade spelat ut sin roll. Idag är det bara själva valdagen som är en större politisk händelse i Sverige.

Almedalsveckan är onekligen The Place To Be för politiska partier och grupperingar att vara under sommaren. Därför är det märkligt att småpartier som ställer upp i riksdagsvalet. Rättvisepartiet och Sveriges Kommunistiska Parti har givetvis på sin höjd chansen att nå strax över 1.000 röster, men att stanna hemma är obegripligt ändå då dessa i framtiden ser sig själva som större partier än idag. Det samma gäller PiratPartiet, nu var de tydligen på plats i Visby men det är oklart om någon såg dem. Sverigedemokraterna har varit på plats sedan valet 1991 då man var väldigt små, men man har hela tiden förstått Almedalsveckans betydelse, samma sak har Nationaldemokraterna gjort de senaste åren och Feministiskt initiativ sedan deras grundande.

Så, med Almedalen i centrum kan man inte bara räkna med skratt och fest in på natten utan också viktiga utspel och händelser som ibland sätter stora spår i valkampanjen och ibland inget alls. Jag har därför tänkt mig att peka ut några av de tydligaste vinnarna och förlorarna från veckan.

Årets förlorare:
Moderaterna, givetvis. I början av veckan såg man ut som stora vinnare tack vare imponerande tal och utspel av först Fredrik Reinfeldt och sedan Anders Borg. Sedan kom chocken när Sven-Olof Littorin avgick och den ännu större chocken när vi fick reda på varför. Reinfeldt och Borg är idag Europas argaste politiker, deras framföranden kunde inte blivit bättre, och då kommer avslöjandet som mycket väl kan slå sönder förhoppningarna att behålla makten.

Lars Ohly. Lars Ohly och vänstern sågs knappt under hela veckan. Det var inte så konstigt, för man hade inte mycket att säga mer än att man gjort ännu mer eftergifter till SAP och MP - denna gång i betygsfrågan. Inte ens på sin egen dag sågs man, men så hade man ju inte heller något att komma med mer än att man för tagen snott namnet "Välfärdspartiet" från ett litet lokalparti - vilken strateg kom på det utspelet.

Autonoma vänstern: Inte ens deras store supporter Anna-Lena Lodenius kunde upptäcka den i Visby, inte ens de av dem som bort där!

Årets vinnare:
Mona Sahlin. Bespottat, impopulär och utskrattad, och det med all rätt, så kan inte Sahlins självförtroende varit på topp innan hennes tal. Det faktum att SAP förlorar mer väljare ju mer Sahlin ses i media torde påverka det starkaste sinne. Men Sahlins tal i år blev en stor succé, och trots att innehållet inte bjöd på så mycket nytt så hyllades hon både av sympatisörer och motståndare. Även om jag inte var så väldigt imponerad så var det allmänna intrycket att SAP nu mycket väl kunde ha vänt den neråtgående trenden.

Sverigedemokraterna: När SD ses mycket i media går deras siffror upp och i mediaskugga går de ner. Detta gav att SD knappast skulle få någon större utrymme i Almedalen när man inte ens har en egen dag, precis som vanligt alltså. Men tack vare att den förvirrade biskopen Lennart Koskinen först försökte avbryta debatten mellan SD och KD och sedan fick ledes bort från platsen av Säpo ("Gorillor" kallade Koskinen dem) hamnade SD i medias centrum i två dagar med både TV-framträdanden och mängder av artiklar. En bieffekt var att Nationaldemokraterna tack vare detta fick göra sin första politiska debatt på bra länge, detta mot svenska kyrkan.

Sedan hade vi Gudrun Schyman vars pengabrasa ännu inte riktigt går att bedöma och lyckad eller inte. Sant är att hon fick mängder av uppmärksamhet, men sant är också att de flesta såg henne och hennes lilla parti som idioter. Jag antar att vi får vänta till nästa valundersökning innan man kan göra en bedömning, men jag tror inte detta ger Feministiskt initiativ något uppsving.

Men i vilket fall som helst var årets Almedalsvecka förmodligen den mest spännande hittills och borde påverka valresultatet i mycket.

Windeskog på Twitter

2010-07-10T08:45:00.000-07:00

Som en del av IT-generationen har jag till sist bestämt mig för att pröva på Twitter, åtminstone fram tills valet.

Ni hittar mig på; http://twitter.com/windeskog

Lögner om mig på Wikipedia

2010-07-08T12:08:00.000-07:00

Wikipedia blir mer och mer en anslagstavla för de politiskt korrekta i Sverige där det som tyvärr många ser som något objektivt är fyllt med både propaganda i form av det man vill framhävda och censurera det som man vill dölja. Expo-journalistik således.

Ett exempel är sidan om Tobias Hubinette där man cesurerat vad han själv offentligt skrivit i tidningar i sitt eget namn, just för att detta visar vilken politisk extremist denna främling är.

Ett annat exempel som logiskt nog ligger närmare mitt eget intresse är sidan av mig som ockuperats av politiskt motståndare i syfte att ge en overklig och lögnaktig bild av undertecknad. Vänner och sympatisörer till mig har försökt sitt bästa för att Wikipediasidan skall ge en rättvis och objektiv bild av mig - till ingen nytta och en del av dessa demokrater har till och med blivit bannade från hela uppslagsverket. Så mycket för det seriösa i projektet numera.

Detta är något av de främsta lögnerna:

- Titlar; på varje sida om politiska personer finns en del titlar som berättar om personen. Hos mig har man lagt in "Politiker", "Statsvetare" då jag har en Fil Kand i statsvetenskap från Örebros Universitet samt "Författare" då jag skrivit sex utgivna böcker. Alla dessa tre titlar har försvunnit, även om titeln "Politiker" återkom efter någon kanske tyckte det var svårt att censurera detta så jag suttit i SD:s partiledning i längre än ett decennium.

- Böcker; som sagt försvann titeln "Författare" och då samtidigt alla hänvisningar och källangivelser till de sex böcker som jag har gett ut på två olika språk. Dessa böcker tycks inte ha existerat, detta trots att vissa av dem sålts offentligt i längre än 13 år.

- Uppgifter från Expressen; 2006 påstod Expressen felaktigt att jag hade blivit värvad av PiratPartiet i en artikel om deras parti, denna belagda uppgift togs bort.

- Uppgifter från politiska partier; jag blev efter valet 2006 erbjuden att bli partisekreterare i modellen Linda Rosings projekt Unika Partiet, denna belagda uppgift har också censurerats bort.

- Försvar; i mars 2006 blev jag dömd för ett ringa brott som där jag i TV, press och media ett flertal gånger intygat min oskuld. Alla citat och källor i etablerad media, till och med Expo, till att jag understryker min egen oskuld censurerats bort.

Dessa fem punkter visar att bilden av mig som ges på denna Wikipedia-sida är fullkomligt felaktig, och att detta är medvetet. Egentligen är väl inte detta så märkligt, det är inte första gången det skrivs lögner om mig eller andra på nätet eller media. Vad som dock gör detta mer allvarligt än vanligt är emellertid att denna lögnaktiga artikel ständigt ligger främst när man Googlar mitt namn - något som eventuella arbetsgivare gör om man är aktuell för en tjänst.

Problemet existerar således, men mest besvikelsen kring att extremister som inte ens träffat mig medvetet lägger ner tid på att sprida en felaktig bild av min person. Detta trots att jag inte varit politiskt aktiv på många år.

Sällskapet Kafé Kastanjeträdet är tillbaka!

2010-07-08T11:30:00.000-07:00

Lagom till att valrörelsen passerat Almedalsveckan och går in i sin riktigt heta period är det dags att åter igen öppna Kafé Kastanjeträdet - Sveriges mest politiskt inkorrekta Kafé. På väg till ett historiskt val för oss nationalister kommer jag att följa utspel, händelser och förslag!

Redan till helgen kommer de första inläggen - välkommna tillbaka!

Det var någonting som var aningen fel med Syme. Det var något han saknade: återhållsamhet, kyla, något slag av räddande enfald. Man kunde inte påstå att han var icke-renlärig. Han trodde på Engsoss principer, han vördade Storebror, han jublade över segrar, han hatade kättare, inte bara uppriktigt utan med ett slags outtröttlig nit, med en dagsfärskhet i sina informationer som vanliga partimedlemmar inte kom i närheten av. Trots det häftade ständigt en svag aura av olämplighet vid honom. Han sa saker som hellre kunde vara osagda, han hade läst alltför många böcker, han gick på Kafé Kanstanjeträdet, som hemsöktes av målare och musiker. Det fanns ingen lag, inte ens någon oskriven lag som förbjöd någon att gå på Kafé Kastanjeträdet, men det var ändå på något vis ett illaberyktat ställe."

Längre fram i boken presenteras en sång som Winston hade hört på Kafé Kastanjeträdet samtidigt som han såg den politiska trion bestående av partiföreträdarna Jones, Aaronson och Rutherford där. Denna trio hade varit ledande i Partiet under revolutionen, men sedan hamnat i onåd med Storebror. När de nu satt på Kafé Kastanjeträdet hade de erkännt att de ljugit, motarbetat och förstört för Partiet. Winston visste emellertid att detta inte var sant, bekännelserna var falska.

"Under den stora kastanjen, hej,
svek jag dig och du svek mig:
ljuger man här så ljuger man ej
under den stora kastanjen, nej"

Alla vi som sitter på Kafé Kastanjeträdet tillhör dess Sällskap

Sällskapet stänger

2008-04-03T02:02:00.000-07:00

Som synes har skrivlusten inte varit så levande på sistone, det ger att jag nu officiellt stänger sällskapet på obestämd tid (men den kommer förmodligen att återkomma i någon skepnad så småning om). I den närmsta framtiden kommer eventuella texter från mig att istället publiceras på min vän och kamrats lysande sida http://www.rakryggad.net/.

Jag vill tacka alla som har läst texter här samt de som kommit kommentarer, positiva som negativa.

Avslutningsvis citerar jag Terry Johnson och Paul Wilson från ett av deras mästerverk från 1960-talet.

"Though we must part, there's no reason to cry

Just say so long, because lovers never say goodbye"

Mer PK i SVT

2008-02-11T11:36:00.000-08:00

Den som såg söndagens match mellan Tre Kronor och Finland i SVT såg också ett nytt PK-direktiv användas i analyser och intervjuer. Människor från Finland får inte längre kallas "finnar" i TV, numera är de "finländare" allena.

Skönt att veta att SVT prioriterar de viktiga sakerna.

"Ny" taktik för sossarna

2008-01-19T02:03:00.000-08:00

I dagens Aftonbladet går socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog ännu en gång ut och säger att de skall ta debatten med SD och "liknande partier".

Låt mig komma med en ganska rimlig spådom. Det blir en debatt, en debatt som sossarna förlorar stort och efter denna förlust och sedan är det tillbaka tystnadens taktik igen.

Ulvskog, vi har sett detta spel för gallerierna redan - var god kom med något nytt!

Etniskt homogent i alla fall

2007-11-26T06:48:00.000-08:00

Jag befann mig på lördagskvällen i Rikets Sal på Övre Tjärna, Jehovas Vittnen församlingslokal i Borlänge. Att jag som ateist försatt mig i det sammanhanget handlar om att det var en skoluppgift till en kurs i religionsvetenskap. Upplevelsen var intressant i vissa aspekter, befängd i andra (och gå är det främst gudstron jag syftar på).

Utan att göra detta till en lång teologisk utläggning så vill jag i alla fall delge min upptäckt om hur etniskt homogent samhället var.

Mångkulturen har inte slagit sig in i alla vrån ännu, än finns det enklaver och andningshål. Tyvärr kan man inte säga samma sak om Sveriges alla politiska partier.

Genialt av SVT

2007-11-13T22:25:00.000-08:00

Som under-hållning så är TV ett kravlöst och i delar brist-fälligt fenomen. Jag läser hellre en bok eller lyssnar på radio, musik eller någon föreläsning. När jag väl ser på TV så rör det sig mest om dokumentärer och debattprogram, väldigt sällan rör det sig om drama. Och skulle det ändå röra sig som drama, för gyllene undantag finns ju, så är de oerhört sällan de kommer från SVT. Det var en av anledningarna till att jag blev så glad över TV-serien Sanningen Om Marika på SVT på söndagarna.

Sanningen Om Marika spelar på temat om konspirationsteorier, ett ständigt lika kittlande ämne. Men detta är mer än bara en vanligt SVT-drama men med bättre manus. Detta är två paralleller historier som viker in i varandra och den ena framställs i debattform. Resultatet är lysande.

Dessutom är detta interaktiv TV. Inte på stenålderssättet att det går att ringa in och vinna en bil eller något annat roligt. På nätet har SVT slängt upp en rad hemsidor där man inte bara kan följa intrigen på ett större djup än bara framför TV:n, här kan man faktiskt vara med och påverka vilken riktning berättelsen skall gå. Resultatet är lysande.

Detta med fejkade program i samma form som faktaprogram känner vi igen sedan Blair Witch Projekt, och dess hemsida, blev en enorm succé. SVT:s Sanningen Om Marika tar allt detta ett steg vidare utvecklar möjligheterna. I media har bemötandet varit tämligt kyligt. I tidningarna får vi läsa att folk inte gillar serien för att de inte begriper handlingen och inte förstår att det bara är en berättelse. Det säger väl kanske mer om journalistkåren antar jag.

3 av 6 avsnitt kvar nu. Bänka er på söndagarna och följ upplösningen. Och ni som missat de första programmen hittar dem på SVT:s hemsida. Där hittar ni också de hemsidor som gör serien så unik ock lysande.

"Det hade jag inte en aaaaaning om"

2007-10-25T04:12:00.001-07:00

Göran Persson mår bevisligen fortfarande illa över att se moderaterna i media, hur skall man annars förklara att han väljer att presentera sin nya bok samma dag som Moderaterna öppnar sitt årsmöte i Gävle.

Av de två väljer jag dock att följa Perssons presentation framför sändningarna från Gävle. Jag hör hellre om en dålig gårdag än en ännu värre framtid.

Boström erkänner lässvårigheter

2007-10-24T09:47:00.000-07:00

SDU-liberalen Robert Boström från Örebro har som bloggens läsare redan vet blivit sur på undertecknad efter att jag klargjort några detaljer kring SDU, dess inaktivitet och det faktum att mina politiska tankar mer än sju år efter jag lämnat SDU fortfarande dominerar förbundet. Det är raseri angående detta som fått honom att ta till kraftord om mig på Tommy Funebos anti-SD blogg av allt att döma.

Fast det kanske inte var så allvarligt i alla fall? Boström förtalade mig grovt genom att hänvisa till en Expo-text (som han trodde Funebo själv skrivit, trots att Funebo aldrig fått skriva för Expo). Ett problem i sammanhanget (förutom att texten är grovt felaktig) är emellertid att texten inte alls syftar på mig utan på en helt annan person (som fortfarande är kvar i SD). På en ren fråga från mig låter Boström hälsa att han inte förstått texten och att han i andra fall lyssnar på Funebo - detta skall vara förklaringen till denna felaktighet och förtal. Boström ljög alltså inte medvetet enligt honom själv, han skyller istället läsproblem och okunskap i ämnet - precis som vanligt på Funebos blogg kan man säga.

Jag tackar för klargörandet.

(Avslutningsvis kan det noteras att undertecknad fått ett anonymt brev fullt med hotelser tillsänt mig bara två dagar efter att jag frågade varför han förtalade mig. Det dröjde e-postkontakt i tre dagar innan Robert kunde ge något som liknade ett svar - då hade redan hotbrevet via vanlig brevgång kommit i min brevlåda. Hurvida brevet har någon koppling till Boström går dock inte att säga)

Papperskonstruktionen ryter

2007-10-02T12:38:00.000-07:00

Nyvalde distrikts ordförande i Sveriges mest osynliga ungdomsförbund nybildade Örebrodistrikt, extremliberalen Robert Boström, tyckte tydligen att jag tog upp lite obehagliga sanningar om SDU:s rester när jag behandlade ämnet här på bloggen nyss. På Tommy Funebos SD-hatarblogg så verkar det som att han försöker slå mig på fingrarna genom att kalla mig för "föredetting".

Som tidigare ungdomspolitiker är jag dock just en "föredetting", det är nu mer än sju år sedan jag lämnade posten som ordförande i SDU och snart fyller jag 33 år. Då skall man givetvis inte vara ungdomspolitiker utan ha detta bakom sig. Däremot verkar det att jag i egenskap av föredetting fortfarande har ett stort inflytande i SDU. Som jag tidigare berättat så lägger SD idag (när man väl lägger motioner) fortfarande motioner som jag i grunden skapat samtdigt som SDU fortfarande bland annat använder klistermärken som jag formulerat och utformat.

Och som inte det var mer än nog så är det jag, tillsammans med Jens Leandersson, som skapat större delen av det principprogram SDU fortfarande har som sin politiska grund. Det i sig är nog faktiskt ett större inflytande än vad Boström någonsin kommer att ha i SDU, även om det åter skulle bli en egentlig och fungerande organisation i framtiden.

Ny ordförande i det döda ungdomsförbundet

2007-09-16T08:38:00.000-07:00

"SD har inget ungdomsförbund längre", det är inte svårt att finna den åsikten hos aktiva Sverigedemokrater (jodå, det finns sådana fortfarande). Från att ha haft ett ungdomsförbund som varit ledande politiskt och ideologiskt så är SDU idag inget annat än ett värdelöst namn på ett papper. Man har färre än 100 betalande medlemmar, lockar kring 10 personer till sina riksårsmöten och har förutom en årlig resa till Estland inga aktiviteter alls längre, ingen tidningsutgivning, inte ens en hemsida som man kan uppdatera (om man nu hade haft något att uppdatera den med).

Att en sådan meningslös varelse, som inte klarar av att vinna något på SD:s nuvarande framgångar, ens bryr sig om byta "ordförande" kan verka lustigt - men i en tid då det verkar Martin Kinnunens sambo inte bara håller på att slå sönder hans trovärdighet utan hela partiets så kan det ju vara på sin plats med ett nytt namn även om det i realiteten givetvis inte betyder någonting.

Som tidigare ordförande i SDU kan jag bara önska Erik lycka till. Jag skall dock väcka frågan om inte hans SDU borde byta namn, mest för att det SDU som var så drivande med aktivism och ideologi tidigare inte skall behövas sammankopplas med dagens ledar- och folklösa eka.

Och ett namnbyte skulle ju dessutom ge illusionen av att något händer, för en kort stund i alla fall.

Ett steg framåt - tre tillbaka

2007-09-12T03:59:00.000-07:00

Ett år efter valet 2006 kan det vara på plats att göra en första utvärdering av mandatperioden när det gäller det alltid lika omtalade Sverigedemokraterna. En fjärdedel av mandatperioden har gått och SD gjorde samma sak 2003, då hade man en Kommunpolitisk Sektion som plockade fram SD:s alla motioner och ställde dem i relation till hur många som laggts av de andra partierna ute i kommunerna. Redan då gick nämligen versen i media att SD inte använde sina mandat. Undersökningen talade sitt egna språk, SD stod ensamma för c:a 40 % av alla motioner i de kommuner man satt i och var det mest aktiva partiet i svensk kommunpolitik (http://www.sverigedemokraterna.net/nyhet.php?action=fullnews&showcomments=1&id=37)

Idag saknar SD en kommunpolitisk sektion och den kommunpolitiske ansvarige har förklarat att han egentligen har speciellt stort kunnande eller intresse för just detta uppdrag. Detta har satt sina spår onekligen. 2007 har SD varit helt passiva vad det gäller motioner i imponerade 73 av de 144 kommuner där man vann representation 2006. Och i få kommuner kan man prata om en verkligen aktiv politik, även om lysande exempel givetvis finns. Rent politiskt har det tidigare sagts att SD får mer stöd olika undersökningar i media så verkar själva politiken bli mindre och mindre intressant för de i partiet som har inflytande på den. Detta är alltså bara ett av alla exempel på att även om SD samtidigt går framåt i sympati så tar man samtidigt steg på steg bakåt vad det gäller politiken.

SD och partiledningen har ibland sagt att partiets svårigheter att använda sin kommunmandat hör samman med att man saknar ett kommunpolitiskt handelsprogram, detta är dock en sanning med modifikation. Redan 2004 lämnade en grupp SD-politiker in ett omfattade arbete i form en motion för att denna skulle behandlas av partiets årsmöte. Det var ett förslag på ett kommunpolitiskt handlingsprogram som skulle ut på remiss hos medlemmarna. Vad hände? Ingenting tyvärr. Det berodde inte på programmet i sig utan på att partisekreteraren bröt mot partiets stadgar och inte la fram det för medlemmarna. Idag 2007 har det fortfarande inte presenterats för medlemmarna.

Orutin kan vara illa i lokalpolitiken precis som Jimmie Åkesson brukar säga, ren apati är dock en annan femma.

Tyst från min penna i sommar.

2007-08-09T04:44:00.000-07:00

Mer än en person har gnällt något över att jag skrivit för lite på sistone. Visst, sommar och SDU-resa till Baltikum i en vecka gör ju att man prioriterat annat.

Men helt lat har jag inte varit, Boken om mina år i SD, "Non, je ne regrette rien" är nu i sak färdigskriven. Lite detaljer skall justeras, den skall korrläsas och layout och bilder skall ordnas till. Sedan skall den finnas till försäljning under hösten.

Hatade Bosse Schön Stieg Larsson?

2007-07-08T08:14:00.000-07:00

Strax innan Bosse Schöns omtalade film ”Svenskarna som slogs för Hitler” skall sändas i TV 4 så går han ut i media med helt sensationella nyheter, han och Expos Stieg Larsson skulle mördas av nazister (http://www.aftonbladet.se/
/vss/nyheter/story/0,2789,1114805,00.html). En av anledningarna till att filmen är så omtalad är att en av den viktigaste uppgiftlämnaren och intervjuobjektet, Harald Sundin, visade sig vara en ökänd mytoman som visade sig suttit på ett mentalsjukhus i Sverige under den tiden då Schön och han menade att Sundin var med i SS i Tyskland och bland annat skulle fått träffat Adolf Hitler. Trots detta sänds filmen i sin ursprungliga version.

Det är dock inte det som gör Schön intressant denna gång. Så här skriver Aftonbladet om att Schön visste om att Larsson skulle mördas;

– Jag tror inte att han kände till mordhoten själv, och även om han gjort
det hade han inte skrämts till tystnad.
Hur känner du till hoten om inte
han gjorde det?
– Därför att det här är min bransch.

Nu kan man fråga sig, om nu Schön visste om detta - hur kom det sig att han varken tipsade polisen eler Stieg Larsson själv om detta? Det är inte utan att man tror att detta antigen är en efterhandskonstruktion för att få lite uppmärksamhet inför kvällens reprissändning av hans och Tobias Hubinettes film (ni vet mordbrännaren som grundade Expo). Antingen det eller så tyckte han helt enkelt inte så bra om Stieg Larssons person.

Har Lööw tappat fotfästet?

2007-07-06T06:57:00.000-07:00

Forskaren Helene Lööw är en av de få som "kartlagt" nationalister men samtidigt bemöts med en stor del respekt av oss. Det finns klara skäl till detta, i åratal har hon undvikit att ta den lätta och populistiska vägen, hon har använt vetenskapliga definitioner, letat efter sanningen och sällan ägnat sig åt rena spekulationer eller lögner. Detta skall Lööw ha heder av.

Men det är inte utan att man undrar om inte dessa år, då hon fått stå lite vid sidan om mer populistiska kartläggare som till exempel mytomanerna på Expo, tagit hårt på henne. Efter att ha fått lämna sin chefsposition på Forum För Levande Historia via kulissintriger så har hon dykt upp i sammanhang som hon aldrig skulle ha närvarat i för bara några år sedan. Hon har alltså gått helt motsatt väg än hennes kollega Anna-Lena Lodenius som i sin tur håller på att bygga upp ett förtroende efter att stundtals valt väldigt märkliga arbetskamrater.

Dels har hon skrivit i Expo, något så dumt jag knappast behöver utveckla det här. Men hon har också skrivit i den nyutkomna boken Brunt!, det uppseväckande med detta var att också AFA var med och skrev i boken - något som borde få varje demokrat att ställa sig frågan om det är ett lämpligt sammanhang att verka i.

Lööw borde ta sig en funderare om hur hon vill upplevas av oss. Fortsätter hon umgås med antidemokrater på Expo och i AFA så kommer hon också behandlas som en sådan själv. Det finns ett ordspråk som heter; "Visa mig dina vänner och jag skall säga dig vem du är". Det är ord för Lööw att fundera på innan hon blivit av med den trovärdighet hon arbetat så hårt för att uppnå.

Nej till indisk adoption till Danmark

2007-06-11T12:24:00.000-07:00

Danmark stoppar adoptioner av barn från Indien. Inte för att de är super-duper rasister, utan för att de misstänker människohandel.

Tänk om en svensk politiker kunde förutsett något sådant! Kanske någon i SD för omkring två år sedan?

Expomatematik

2007-06-07T02:09:00.000-07:00

Summa sumarum efter Folkets Marsch i går, 200 AFA:iter gripna samt 2 nazister. Expos slutsats av detta? Så här formulerar Daniel Phool det inträffade:

Har polisen koncentrerat sig så mycket på att hålla koll på våldsamma
motdemonstranter att den glömt att säkra civila stockholmares säkerhet?

Jag undrar just vem det var som störde säkerheten för vem Daniel....

Lars Olhy attackerar demokratin och yttrandefriheten

2007-06-06T06:07:00.000-07:00

Vänsterns ledare Lars Ohly är som ni vet ingen supporter av demokratin, och ingen dag på året blir detta hat så tydligt som på just nationaldagen. För att kunna störa den tillståndsgivna demonstrationen Folkets Marsch ansökte Vänstern om ett samlingsmöte vid Norra Latin. FÖr att kunna garantera ordningen sa polisen nej vilket fick Ohly att bli fullständigt rasande i Dagens Nyheter i går.

-Jag tycker att det är fördjävligt att man nekar oss att demonstrera i norra
stan bara för att nazisterna är där.

Påståendet att vänstern skulle locka till sig andra våldsamma antidemokrater från vänsterkanten avvisar Ohly bestämt.

- Det är en skymf att säga att vi lockar våldsverkare.

Mindre än 24 timmar senare stod en representant och talade vi vakter och aktivister från de våldsamma antidemokratiska grupperna Antifascistisk Aktion (AFA) och Nätverket Mot Rasim (NMR) på ett möte mot yttrandefriheten på Södermalm i Stockholm. Inte ens i en dag räckte Lars Ohlys överdrifter/lögner.

Lars Ohly poängterar dessutom att om Vänsterpartiet vill attackera Folkets Marsch som tanken var så kan inte Vänsterpartiet ta ansvar för sina egna våldshandlingar utan det skall polisen göra

- Dessutom polisens ansvar att garantera säkerheten om vi vill demonstrera
där, säger han till Dagen Nyheter

Glad 6 juni på dig Lasse, vi ses på Stadion på tisdag som vanligt!

Kulturfestival i mitt bostadsområde

2007-05-31T07:03:00.000-07:00

Stolta affischer förkunnar att det kommer att bli kulturfestival i mitt bostadsområde till getto nästkommande helg. Inte för alla, men för de flesta, eller som affischerna förklarar det hela; "Somaliskt, bosniskt, kurdiskt, persiskt, albanskt och filipinskt". Så lovar man skator dessutom.

Det finns således en övervägande risk att jag själv inte deltar....

SD-västs värdegrund

2007-05-16T02:42:00.000-07:00

Sverigedemokraternas västdistrikt har inte alltid, som idag, förknippats med inaktivitet, obefintlig kommunpolitik, avhopp och tomma stolar. I början av decenniet så kan man lugnt säga att distriktet var paritets ledande vad det gäller kommunpolitik och ideologi – samt ett av de ledande i ren aktivism.

När nu hjulen står stilla och SD till helgen skall hålla riksårsmöte i Karlskrona så kan det vara på sin plats att återpublicera den värdegrund som SD Väst har antagit. Den klubbades igenom på distriktsårsmötet 2003 för att ligga som grund till omröstningen angående ett nytt principprogram, värdegrunden är dock gällande än idag då inget annat beslut i frågan tagits.

Värdegrunden formulerades av mig och Weine Berg och klubbades igenom enhälligt efter några mindre ändringar.

– Nationen är folket och dess särart.

– Nationalismen i Sverige
skall utgå från vårat folks långsiktiga behov. Varken renodlad höger- eller
vänsterpolitik är acceptabel.

– Etnisk och kulturell homogenitet är
grunden för ett stabilt samhällsbygge. Sverige skall definieras av båda.
Repatriering är en naturlig väg från det mångkulturella
samhället.

– Samhällets grund är familjen, hembygden och
fäderneslandet.

– Den samhällspolitik som skall bedrivas har sin
grund i folkhemstanken, där alla svenskar tillsammans arbetar för den gemensamma
tryggheten. Vi talar om kollektivism och klassamverkan, inte klasskamp och
egoism.

– Omtanken om Sverige och svenskarna skall prioriteras och
vårdas, inte skuldbeläggas. Demokratin och yttrandefriheten är så viktiga
principer så att de skall upprätthållas i alla lägen och till vilket pris som
helst.

– Sverige är svenskarnas land och rätten till vårt land
måste beskyddas från utländska intressen. Sverige skall vara självbestämmande
och oberoende.

SSU mot demokratin

2007-05-14T09:24:00.000-07:00

TV4 Sydost berättar idag att SSU skall mobilera i Karlskrona under den kommande helgen mot att demokratiska partier, denna gång SD, tillåts hålla årsmöten i landet. Jag har tidigare sagt att SSU borde börja med politisk internutbildning, just i ämnet demokrati.

När Socialdemokraterna förföljdes i början av förra århundradet så fick man ofta lov att arrangera så kallade "gå-möten" då man vägrades lokal. Man fick alltså hålla sina möten gående ute i naturen. Tydligen så tycker SSU att det var bra att deras moderparti behandlades så här då man nu vill tvinga SD att också ha Gå-möten.

Annars hade man ju kanske trott att det partiet lärt sig något under de senaste hundra åren, men bevisligen inte. Vi får se vad SSU skall skylla på när stenarna börjar hagla mot SD under helgen. Jag tippar på samma tystnad som under Anna Sjödins rasistattack.

Enkelt sätt att tjäna pengar

2007-04-24T04:16:00.000-07:00

Tidningen Gringo har inte varit speciellt framgångsrikt. Fylld med hatiska artiklar mot svenskar och ett språk som till och med framstår som överdrivet för högstadieelever ute i gettoområden. Den har inte sålt någonting ute i de affärer som säljer den och nyss sparkades den ut ur gratistidningen Metro, läsarna var inte intresserade av bilagan och Gringoredaktionen höll på att äventyra fortsatt utgivning. Inte ens en rabiat multikultiförespråkare som Kurdo Baksi verkade tycka att den hade ett existensberättigande.

Så inga inkomster från läsarkretsen, den lilla man har, och inga inkomster från Metro – ville man fortsätta att försörja sig på en mångkultur som ingen vill ha så fick man alltså lov att hitta någon ny mjölkossa som vill betala kalaset. Valet föll på svenska kommunpolitiker. Inte utan orsak, de har ju en historia att slänga ut skattepengar på de mest impopulära och värdelösa saker.

Nu får hågade spekulanter gå på en halvdagskurs på hos den undermåliga tidningen Gringo för den enkla summan av 30 000:-. Gringo som hittills inte visat upp någon som helst politisk kompetens skall alltså på fyra timmar lära ut både Nationaldemokraternas och Sverigedemokraternas politi och historia. Och efter detta så skall kommunpolitiker enkelt kunna avslöja nationalister i debatter, något som vare sig partisekreterare eller ministrar klarat av så länge. Och på bara 4 timmar skall man lära ut något som skulle ta flera hundra sidor i anspråk om informationen skrevs ner på papper, dessutom är det opolitiska skämtjournalister utan politisk kunskap som skall lära ut detta. Onekligen har Gringo hittat både en guldgruva och sin överlevnad via korkade kommun- och riksdagspolitiker.

Denna okunskap och desperation ensam borde verkligen få politiker att inse att politiska partier i Sverige har på tok för mycket skattepengar att leka med.

Historiens vingslag

2007-04-19T04:36:00.000-07:00

Den gångna veckan har man kunnat känna historiens vingar, att vi upplever något unikt i svenskt politik. Inte bara Sverigedemokrater utan alla former av invandringskritiker. För SD har nästan 20 års arbete lett fram tills detta, räknar vi med SD:s föregångare så är det denna dag vad man kämpat efter ända sedan Bevara Sverige Svenskt började dela ut sina flygblad 1979. I dag hade Jimmie Åkesson en debattartikel publicerad i Expressen, Expressens läsare får 16.00 ställa sina frågor till honom och ikväll möter han Mona Sahlin i direktsänd TV. Detta är den första dag som SD behandlats på ett sätt man skall behandla ett parti.

Åkesson är förvisso inte SD:s bästa debattör men tillräckligt påläst för att han skall kunna besegra Sahlin i många tittares ögon. Och Sahlin kommer att bli en större förlorare än så. Jag vet inte riktigt vad hon räknat med att uppnå med denna debatt. Men en sak är säker, detta steg som tas ikväll kan hon aldrig ta tillbaka, nu öppnas Pandoras ask och när SD kommer in i riksdagen 2010 så kommer det att vara lätt i eftervalsanalysen då man undrar vad som gick snett. Det datum man mötte SD för första gången, 19 april 2007. För sanningen är den att det finns inget värre än att slåss mot motståndare som låssas som man inte finns. Visst, partier som SD växer trots tystnad men betydligt mer långsamt än när man får en sådan här exponering. Tro mig, de vänsterpartister och socialdemokrater som vädjat till Mona att inte ta denna debatt har fullkomligt rätt. Med en sådan invandringspolitik socialdemokraterna har fört sedan 70-talet så kan man inte vinna en sådan här debatt.

Så, ladda videon för det historiska ögonblicket på TV 4 ikväll. 19 april 2007 kommer att minnas som datumet då SD slog igenom på i rikspolitiken.

Expoprioriteringar

2007-04-14T11:24:00.000-07:00

Man skall givetvis inte förvånas av att Expo visar vilken oseriös gruppering de är, men ibland är det så tydligt så man bara kan skaka på huvudet och undra hur de tänker.

Se hur man agerat under de senaste veckorna. SD har varit i hetluften riktigt. På kort tid så har man blivit en riksnyhet för att man kommit över 4 % i en mätning, gått om KD i undersökningsstöd, blivit hindrade att kunna hålla sitt årsmöte i Sverige samt får möta både folkpartiet och moderaterna i TV-debatt. Fem händelser som var och en för sig är historiska för partiet, att de inträffar så här tätt är ett unikum.

Om man då säger sig kartlägga detta parti och visa upp en rättvis bild av det skall man alltså haft väldigt mycket att göra de senaste veckorna. Men inte på Exporeaktionen, de har inte sett en anledning att ens skriva ett mellanslag av något av detta.

Men skriver gör man, så vad är det man prioriterar egentligen? Jo, att AFA kastat sten på nazister för femtioelfte gången, att ett NSF-blad blivit friat från misstanke för hets mot folkgrupp för femtioelfte gången, att en nazist blivit dömd för att ha bråkat med homosexuella för femtioelfte gången. Och i metropolen Bjurholm har två elever gjort en tysk segerhälsning på skoltid.

Det är tur att miljonerna duggar tät över Expo av ideologiska skäl, för skulle deras inkomster vara kopplade till deras journalistiska gärning hade det inte blivit många kronor.

Lokalproblem för SD:s årsmöte

2007-04-12T03:47:00.000-07:00

På väg till skolan i morse så lyssnade jag på morgonnyheterna
där SDU:s Erik Ahlqvist plötsligt dök upp. Ännu en av de
lokaluthyrare SD haft kontakt med inför deras riksårsmöte hade dragit sig ur arrangemanget, denna gång Grand Hotell i Saltsjöbaden (som faktiskt haft med SD att göra förut, bland annat i samband med valfinalen 1998 och valrörelsen 2002). Almqvists framträdande var klanderfritt och riktigt bra men visst lyste dock igenom, och varför inte? Om nu vi skall ta Erik på orden så skall SD inte ta detta Nej som ett Nej utan vila sig på att man har ett kontrakt påskrivet. För SD:s skull får vi hoppas att det inte stämmer.

Som gammal SD:are måste man dock sucka lite grann om soppan. Förklaringen att det blir så här ligger främst i att de som arrangerat SD:s lyckade årsmöten numera är helt passiva medlemmar eller inte ens är kvar i partiet.

För det tar tid om man skall uppfinna hjulet igen och det går inte smärtfritt, det har denna upptakt till riksårsmötet visat tydligt.

Loddan vann och jag torskade

2007-03-29T11:01:00.000-07:00

Den som regelbundet läser min blogg vet att jag och journalisten Anna-Lena Lodenius slog vad en av våra böcker om hur vinnaren i moderaternas löjliga tävling Årets Arbetare skulle se ut.

Jag var tvärsäker på att det skulle röra sig om en etnisk främling, kvinna, egen företagare och förmodligen ung.

Lodenius var lika säker på att vinnaren skulle vara svensk, man, egen företagare och icke-facklig.

Själva vårat vad handlade dock om vinnaren skulle vara svenska eller invandrare.
I söndags presenterade Moderaterna sin vinnare, en resultat som i delar förvånade både mig och Lodenius. Vinnaren heter Maith Lidgård, en 66-årig egenföretagare i Orviken. Kors i taken, Moderaterna var förvisso politiskt korrekta men kunde gått mycket längre - man valde trots allt en svensk. Det trodde jag verkligen inte att man skulle göra. Tji fick jag för min totala självsäkerhet i frågan...

Grattis Loddan, boken med en skriven hälsning skickas så fort den är tryckt!

Framåt för SD - varför?

2007-03-29T09:09:00.000-07:00

En norsk opinionsundersökning visar idag att SD skulle ta 4.3 % om det vore riksdagsval idag. Man skall givetvis inte ta dessa undersökningar på allt för stort allvar men visst är det ett stort steg framåt.

Varför? Den frågan ställer sig många SD-bloggare och debattörer idag. Nästan alla ser en koppling till att Kristdemokraterna åker under 4-procentsspärren och ser det som dessa människor valt SD istället. Kanske främst beroende på abortdebatten på sistone. De människorna förekommer förmodligen, men inte alls i så stor utsträckning som vissa vill tro.
Jag är övertygad om att det snarare är soffliggare som vänder sig till SD, och en av anledningarna till detta kan mycket väl vara Mattias Karlssons uttalande om att Zlatan inte är Svensk. En sådan liten sak, men en sanning som inte får uttryckas (om man inte skriver "positivt osvensk i still spel" eller något) kan faktiskt få dessa människor att känna lite förtroende en politiker igen. Det rör sig en en förrådd och förnedrad grupp väljare och det är den gruppen vi nationalister i huvudsak borde inrikta oss på, inte i första hand väljare från andra partier.

Så för Mattias Karlsson och SD så var det trist att Zlatan gjorde en så total plattmatch mot Nordirland igår. Hade han varit lysande och kanske gjort några mål så hade en lång rad journalister inte kunnat hejda sig för att reta Karlsson och SD för sitt uttalande och cirkusen hade kunnat köras i media ett var till - något som bara gett ännu fler väljare.

För sanningen är, mångkulturen är ett mycket större problem för svenska väljare och soffliggare än en eventuell abortturism.

Till stöd till yttrandefriheten och Björn Björkqvist

2007-03-28T16:49:00.001-07:00

Jag gillar inte Björn Björkqvist (Nationalsocialistisk Front). Han är nazist och jag nationalist. Vi har träffat varandra en enda gång. Det var under partiveckan på Gotland 1994 och jag tror Björn var 14 år då, redan då var vi inte överens politiskt.

2007 har Björkqvist åtalas av statsmakten för det vetenskapliga faktum att det finns skillnad i IQ-tester mellan olika folkslag.

Det är tragiskt med ett sådant förnekande av ren fakta av justicia. Även om jag inte har mycket gemensamt med Björkqvist så står jag upp bredvid honom i denna strid.

Denna text, som är en text från en kommunistlåt från 70-talet av KMPL(r):s (nuvarande Kommunistiska Partiet) dåvarande husband Knytna Nävar, tycker jag passar i fallet Björn och passar på att ge honom mitt stöd i yttrandefrihetens namn:

Tacka Gud, du är lycklig du, som är född i en demokrati
Här får du arbeta, här du lön, här får du vara fri
Det är den bästa av alla världar och här trycks ingen ner
Men det stämmer inte med verkligheten och inte med det du ser

Det är något konstigt med friheten - något med konstigt med
friheten
När du och kamraterna kräver den så finna den inte för er

Alla som står för sanningen - stå på er oavsett ideologisk hållning!!!!

Debattartikel i Nationell Idag

2007-03-21T09:08:00.000-07:00

Eftersom vissa gnäller lite om att jag tar upp ND för lite i min blogg så länkar jag till min senaste debattartikel i ND:s tidning Nationell Idag.

Just denna tar upp den aktuella frågan om abortturism.

http://www.nd.se/ni/visa/default.asp?kolID=38

Z999:s politiska blogg

2007-03-14T06:12:00.000-07:00

En av mina trognaste läsare och intressantaste inläggsskribent, Z999, har numera en egen politisk blogg. Den skall givetvis besökas omgående. Länken finns bland de andra.

Ännu inte omodern

2007-03-13T05:18:00.000-07:00

På väg till terminens skola har jag glatt uppmärksammat hur stora delar av staden tycks vara tapetserad med SD- och SDU-klistermärken som jag själv tog fram under mina år i partiet.

Så det tycks inte bara vara mina motioner som fortfarande står högt i kurs denna mandatperiod. Stil och klass blir aldrig omodernt tydligen!

Det känns skönt när så mycket annat av mitt arbete med organisation och utbildning, inte minst i SDU och SD Väst, har brytits ner så totalt.

Lika som bär?

2007-03-08T07:30:00.000-08:00

Jag får tacka för uppslaget. Kan jag månne ha hittat en förlorad syster?

För den som missar upplägget så är den ena personen jag och den andra Tiina Rosenberg, tidigare Feministiskt Initiativ.

Konsten att knyta knutar

2007-03-08T04:46:00.000-08:00

Med ett nytt program i invandrings- och utvandringsfrågor försöker SD:s liberala ledning att knyta upp några av de4 knutar deras statsnationalism ställt till för SD. Följande mening är av central betydelse:

"(partiet tar avstånd ifrån) mångkulturalism, som rasism, och läror där det
etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för
nationstillhörighet.".

Man förnekar alltså den vetenskapliga betydelse begreppet "Nation" har för att kunna använda detta för att kunna utesluta nationalister i SD som fortfarande vågar ta ton mot den nationslösa statsnationalismen.

Jag vet i skrivande stund inte om SD grovt skall skriva om principprogrammet också. Logiskt sätt måste man dock göra det i och med att denna mening i det nya programmet helt bryter mot syftet och intentionen i principprogrammet. Utan att skriva om principprogrammet slår man således nya knutar i arbetet, knutar som kommer bli än mer problematiska att knyta upp än att programmet talar om Nation i vetenskaplig betydelse.

Till och med Mattias Karlsson, ledare för programgruppen, själv har problem med den nya skrivelsen, det framgår när han förklarar för Ekot att han inte ser Zlatan som svensk. På vilka grunder kan man undra, för vare sig språkligt eller kulturellt kan han hitta några avgörande skillnader mellan dem två. Den enda skillnaden är etniciteten, samma etnicitet som inte skall spela någon roll. Kanske Mattias inte anser att man kan ta bort etniciteten ur ett svenskt resonemang, eller så kanske han bara är så populistisk att han fattar att en majoritet av alla SD:are inte ser Zlatan som svensk - just hur ett etniskt resonemang. I vilket fall så blir det fel, oavsett hur Mattias agerar i det aktuella fallet.

Det var oundvikligt

2007-03-08T04:45:00.000-08:00

De som i någon mening läst tidningen Expo sedan dess start 1994 vet att det på deras redaktion inte bara trängs många öppna antidemokrater, också ökända politiska våldsverkare är hjärtligt välkomna. Tidningen grundades av AFA-aktivisten och mordbrännaren Tobias Hubinette, snart fick han sällskap av AFA:iter som Mattias Flyckt, Anders Carlgren och Anna-Lena Dunger.

Och denna utveckling är inte något som av slutat. I det nya numret av Expo presenterar man stolt ytterligare en våldsverkare från AFA, journalisten Mats Deland. Deland har alltid varit stolt och öppen med sin aktivism i AFA och enligt egen uppgift till Aftonbladet så var han med och försökte störa mer än 100 torgmöten för SD bara under året 1998.

Att en sådan terrorist skulle jobba för Expo var bara en fråga om tid.

Denna underbara Ulvskog

2007-03-05T07:11:00.000-08:00

Jimmie Åkessons medverkan i TV 8 överskuggades helt av Marita Ulvskogs makalösa insats. Ulvskogs resonemang att det var hemskt av Åkesson att uttrycka sig så som andra politiker i andra partier stal onekligen showen. Det var trist att programledaren var så menlös och inte ställde följdfrågor på dessa underliga åsikter, var i ligger egentligen problemet att SD använder ordet remiss när man har just skickat ut program på remiss?

Detta är ingen ny läggning hos Marita Ulvskog. Jag tänkte passa på att publicera en kort historia om Ulvskog ur mina kommande bok Je Ne Regrette Rien.

Mitt första torgmöte med SD måste ha inträffat hösten 1993, i Borlänge. Då var
jag inget annat än en passiv åhörare, jag och två polare jag tagit med mig. Det
mest bestående minnet var att den gamla flickvännen var där och lyssnade också.
Det var minst sagt pinsamt och svårt att undvika ögonkontakt i och med att det
inte var så många på detta torgmöte som hölls framför Borlänges polishus (den
traditionella platsen för ett torgmöte i Borlänge var upptagen, där av denna
nödlösning). Det finns ett annat minne av denna dag också. Talare på detta möte
var Tomas Johansson och Henrik Ehnmark från Sverigedemokraternas
riksorganisation. Två män iklädda slips och kostym, på väg att närma sig 40 år.
Dessa höll inte bara tal i Borlänge denna dag utan även i Falun något senare.
Dalademokraten (DD) beskrev på måndagen efter dessa två möten som något där "två skinnskallar stod och vrålade ut sitt rasistiska hat", vilket syftade på våra
gentlemän Tomas Johansson och Henrik Ehnmark. På måndagen efter så marscherader jag, Jakob Eriksson och Sven-Erik Larsson upp till Dalademokratens chefredaktör.
Den kvinnan som hade denna tjänst då är nog inte helt okänd för läsarna, när
detta skrivs är hon känd som kulturminister och heter Martia Ulvskog. Till föga
förvåning så insåg hon inte problematiken i att hennes tidning skrivit direkta
lögner om Sverigedemokraterna. "Jag skriver vad fan jag vill i min tidning", så skrek hon och skickade oss på dörren och med det tyckte hon saken var ur välden. Så var det ju också, för sanningen är ju att hon kunde skriva vad fan hon ville i sin tidning, precis som så många andra redaktörer i så många andra tidningar när det gäller Sverigedemokraterna.

Rent intellektuellt så verkar inte Ulvskog ha utvecklats mycket sedan 1993, eller sedan hon beskrev en borgerlig valseger på 70-talet som en statskupp.

Loddan antar utmaningen

2007-02-28T06:50:00.000-08:00

Jag besökte Anna-Lena Lodenius blogg (http://annalenalodenius.blogspot.com/) och såg att inte heller hon var speciellt imponerad av Moderaternas pajasjippo "Årets Arbetare" (där vinnaren får en middag med S-O Littorin, inga dåliga vinster med andra ord).

Våra tips på vinnaren skiljer sig dock något. Så här formulerade sig Loddan:

"-Tillåt mig gissa lite om vad pristagaren inte är: Kvinna. Anställd i offentlig
sektor. Stridbar i facket. Invandrare. Låt oss gissa på en gammal hederlig
arbetare i produktionen. "

Mitt tips är lite mer kortfattat; Invandrare (eller etnisk främling om jag skall fördjupa mig). Jag skrev detta som ett inlägg på hennes blogg och för att sätta lite puff i inlägget menade jag att vi kan slå vad om en bok, hennes "Gatans Parlament" mot min bok "Je Ne Regrette Rien" om mina år i SD (kapitel 7 färdigt nu, dagen W närmar sig med stormsteg) och förloraren skulle skriva någon form av förnedrande hälsning i vinnarens trofé.

Jag trodde jag inte jag skulle höra mer om detta så jag blev en aning förvånad när Anna-Lena Lodenisus skrev och accepterade. Så, med det är titanernas kamp är i gång - kapitalvaror av historiskt värde står på spel!

Vem skall vinna: den intoleranta högerextremisten eller den fördomsfulle socialdemokraten? Moderaterna är de som har bollen i handen...

Borås Autonoma Antifascister bråkar med AFA

2007-02-28T01:07:00.000-08:00

Det är svårt att vara på vänsterkanten i svensk politik. Trots att de är så små så bråkas det och bokstavskombinationerna knappt räcker till. I går hade "antifascister", Borås Autonoma Antifascister (BAA) kallar de sig numera, ännu ett misslyckat möte i syfte att störa kommunfullmäktige där SD finns. Kanske var besvikelsen anledningen till att man till tidningen Expressen attackerade den odemokratiska gruppen AFA och förklarade varför man vägrar att använda det namnet.

- Namnet AFA är terrorist-stämplat sedan dag 1, därmed är det obrukbart för de som vill ägna sig åt seriöst antifascistiskt

Bråket fortsatte snabbt på hemsidan www.socialism.nu. Där skriver använderaren "anarkist", som säger att han i åratal skrivit pressmeddelanden till AFA, att till BAA att det är "skitviktigt" att de inte skriver om "sig själv" och "vänstern". Då skribenten förstått att dessa BAA kanske inte är några killar som är överdrivet begåvade har han också en varning till dem när de skall visa sig offentligt:

- Så fort du ger dem (tidningarna, min anm) en öppning att påvisa hur oseriösa
ni är så tar dom den - det är en regel mer än ett undantag.

Att media då och då visar hur oseriösa dessa grupper tas alltså som ett allvarligt problem. Enligt Expressen har AFA en hälsning också, så här skriver de:

- Detta är bara början, skriver Afa i ett brev till Boras.expressen.se.

Verkligen? Komedin fortsätter alltså?

Expo + AFA = sant

2007-02-18T06:50:00.000-08:00

När Expo idag skriver om AFA:s misslyckade attack mot en handfull nazister i Stockholm i lördags så använder man sig, på nytt, av AFA som en av källorna.

Jag vet att ni umgås i dessa kretsar (Ekman någon?), men är det inte lite pinsamt för er när ni gör det så tydligt?

SD och den kulturella okunskapen

2007-02-10T12:04:00.000-08:00

Den som är med i Sverigedemokraterna vet att man numera egentligen har någon form av internutbildning, den som har hört ledande företrädare uttala sig i media vet att man är i desperat behov av just internutbildning. Det tydligaste exemplet brukar vara Jonas Åkerlund, vice ordförande i SD och presstalesman. För ett parti som kallar sin version av statsnationalism för "kulturnationalism" borde man egentligen kunna kräva att man kan presentera ett program i kulturfrågor. Detta kan inte SD, men nog kan man väl i alla fall begära att ledande företrädare vet vad kultur är? Inte i fallet Jonas Åkerlund. Han har i media sagt att det är omöjligt att definera vad kultur är.

Det program TV 4 sände om SD i veckan gav svaret att Åkerlund inte är ensam i sin kulturella okunskap. Både partistyrelseledamoten Margareta Sandstedt och Roger Hedlund som är sammankallande i valberedningen fick denna enkla och rimliga fråga. De gjorde inte bort sig lika fullt som Åkerlund brukar göra, de försökte i alla fall förklara vad kultur är - inte förneka att detta går som Åkerlund. Däremot så har jag hört djupa suckar från många Sverigedemokraterna när de beskriver hur de upplevde hur Sandstedt och Hedlund stakade sig och talade svepande om midsommar och surströmming. Sådana företeelser i all ära, men det är verkligen inte mycket att bygga en kultur eller ens ett parti på.

I fallet Hedlund är detta särskilt allvarligt, han har ju haft en del politisk utbildning i SD och SDU och således borde kunna svara på en sådan enkel fråga som vad kultur är, om han inte helt struntat i utbildningen. Det är ganska enkelt att hänvisa till Julian Huxleys vetenskapliga definition om att kultur är ett samspel mellan artefakter, socifakter och mentifakter. Det behöver man ingen doktorsexamen för att lära sig detta resonemang.

På många punkter så har SD givetvis gått framåt under de senaste åren, på vissa har man stått stilla och på andra har man gått väldigt långt tillbaka. Oroväckande är att det just är på ämnen som politik och utbildning man helt enkelt trevar i mörkret.

Vill man kunna påverka riktigt i framtiden så är det nog så att man måste ta dessa frågor på allvar - om intresse finns alltså. Vissa i SD är nog egentligen mer intresserade av att synas, kamratskap och en och annan titel. Om så är fallet så är onekligen SD idag helt perfekta.

De som söker ett parti som värnar svenskar och svenskars kultur ser dock på SD med lite mer skeptis.

Adieu nationalism!

2007-01-26T14:14:00.000-08:00

Inom SD talar nu folk om att det Verkställande Utskottet nere i södra SVerige vill skriva om SD:s principprogram på nästa riksårsmöte, något som jag varnat för just skulle ske snart.

Vid denna omskrivning så kan man också förvänta sig att partiets heltidsanställda studenter och bloggare plockar bort allt vad nationalism är och heter. Det har man ju redan gjort i retoriken, men nu alltså i handling, ord och politiska styrdokument också.

Det enda som kommer finnas kvar at det SD som byggts upp under alla år sedan 1988 är då namnet, namnet som ironiskt nog är det enda skälet till att dagens ledning får så mycket röster. Utan det inarbetade namnet, som har så mycket trovärdighet, hade en sådan liberal och i bitar direkt ansvarslös politik och retorik inte ens fått 3.000 röster i ett riksdagsval.

Grattis till Åkesson och SD, våra beklaganden till svensk media

2007-01-26T12:07:00.000-08:00

I en artikel i DSM utses årligen landets 100 mest viktigaste opinionsbildare av sammalagt 300 journalister. EN lista med en viss dignitet således. För första gången finns en nationaldemokrat med, Jimmie Åkesson, partiledaren i Sverigedemokraterna. Onekligen är detta ett stort erkännande av både Åkesson och SD.

Fast det är klart, tittar man lite på listan och de som hamnat under Åkesson så undrar man ju lite exakt vad dessa journalister gått på. SD:s lyckade val 2006 trots allt, är verkligen Åkesson viktigare opinionsbildare än till exempel ledande socialdemokrater som Mona Sahlin, Marita Ulvskog och Carin Jämtin?

Ett eko från "den gamla goda tiden"

2007-01-26T08:29:00.000-08:00

Jag skummade igenom Blå Gula Frågors hemsida (www.bgf.nu) i veckan och blev glatt överraskad att de har kvar sin sida med gamla artiklar från tidningen Fri Information, utgiven av föreningen Friinformation Om Invandringen (FIIN) ledd av eldsjälen Eva Bergqvist.

För de som blivit en organiserad nationalist först på senare år kan tidningen och föreningen behöva en kort presentation. Eva Bergqvist var aldrig något annat än en moderat (hon ställde upp för dem i lokalvalet i Hallstahammar så sent som 2002, mot SD, och blev den överlägset mest kryssade kandidaten trots att hon stod sist på listan). Det var inte konstigt, Bergqvist var en av de få sista moderaterna av den gamla stammen, som tillskillnad från dagens parti hade en ärligt och konkret kritik mot mångkulturen. Hon sågs med förakt från de nya liberala krafterna, som till exempel förre MUF-ordförande Thomas Idergaard, och hon såg på dem med samma förakt.

Trots att hon behöll sitt medlemskap i moderaterna så röstade hon på SD i riksdagsvalen. Beslutet att behålla sitt medlemskap i moderaterna möttes av mycket kritik inom nationalismen. Hon menade att det var en viktig möjlighet att fortfarande kunna lägga motioner till partiet, en syn som inte delades av många. Hon fick också kritik för att ha haft svårt att ta ställning för SD gentemot Ian Wachtmeisters Det Nya Partiet inför valet 1998.

Tidningen Fri Information var onekligen lite ojämn. Bland annat innehöll den många insändare samt öppna brev till riksdagspolitiker som inte alltid var så intressanta att läsa. Men den brukade också innehålla flera artiklar bestående av grävande natur, artiklar som i början på och mitten av 90-talet hade en stor inverkan på svensk nationalism. Överlag var nationalistisk media betydligt sämre under denna tid, tidningen Fri Information var en av de som förändrade detta.

Eva Bergvist dog 2003, och med hennes tidning. Det som finns kvar idag, förutom lösnummer i nationalisters bokhyllor och arkiv, är BGF:s hemsida. Urvalet av artiklar kanske inte är det allra bästa och inte heller de mest representativa. Men det visar trots allt en bild på den tidning som kanske varit den mest inflytelserika för modern svensk nationalism. Mycket nöje.

http://www.bgf.nu/fiin/index.html

Objektiv Funeboblogg

2007-01-22T06:15:00.000-08:00

Ett flertal Sverigedemokrater har tröttnat på att Funebo medvetet på sin blogg om SD skriver om partiets historia, för att framställa sig som mer betydelsefull i det partiet som sparkade ut honom 2003 så skriver han en lång rad lögner. Både om SD och om människor som har med partiet att göra.

Som en reaktion på detta så har en grupp nationalister under namnet DNA nu öppnat en ny blogg för att bemöta Funebos lögnkampanjer. Jag har själv lovat att hjälpa till med detta projekt, således är det naturligt att jag också länkar dit.

Nu kan inte lögnerna stå obesvarade längre.

http://funeboblogg.blogspot.com/

SSU nöjda med tillväxten

2007-01-19T04:28:00.000-08:00

Samtidigt som att SSU öppet talar om att de får lättare och lättare så rasar deras medlemssiffror lavinartat. 1995 så meddelade man att man hade nästan 20.000 medlemmar, idag är siffran strax över 4.000.

Förbundssekreteraren Mattias Vepsä, och en av de som är med och slåss (inte ordagrant denna gång får vi hoppas) om att bli ny förbundsordförande, säger stolt till Dagens Nyheter att trenden pekar uppåt och fortsätter:

- Det är flera som betalt nu och när vi är ute i landet, som på skolor, märker vi att det är lättare att föra ut vårt budskap och att fler är intresserade än för bara några år sedan.

Med den verklighetsuppfattning som SSU har om tendenser, att ett bortfall med på över 75 % på 10 år visar på tillväxt, så är det bara att önska ett fortsatt lyckat värvningsarbete. Det är inte omöjligt att Mona Sahlin kan bli en riktig tillgång i detta.

Att kasta in handduken

2007-01-18T05:37:00.000-08:00

I går meddelade SD:s distriktsordförande i Östergötland, Adam Linnerheim, att han med omedelbar verkan lämnar sina uppdrag i partiet. Av det inte alltför tydliga meddelandet kan man eventuellt också utläsa att han lämnar partiet. Den rullstolsbundne Linnerheim har trakasserats och hotats av ”antirasister” från extremvänstern under en lång tid. Det hela kulminerade i måndags då antidemokrater satta en yxa i dörren på Linnerheims lägenhet i Linköping.

Att öppet vara en nationalistisk politiker i dagens Sverige är ingen dans på rosor. Hot och trakasserier tillhör vardagen. Detta behöver inte vara det värsta, förtal och utfrysning kan också pröva den mest övertygade aktivisten. Vissa drabbas också av ett rått och omaskerat våld. Jag själv har lyckligtvis aldrig fått en yxa satt i min dörr, däremot stenar igenom fönster under natten, ett antal hjärnskakningar samt brutna fingrar och blödande sår. Jag tror således att jag har en ganska bra bild av det Linnerheim gått igenom.

Ingen politiker, eller annan människa, skall behöva uppleva sådana här saker bara för sin demokratiska åsiktisk skull. Men man måste också vara pragmatisk, det tillhör som sagt riskerna med att vara öppen nationalist i dag, det är något man måste vara medveten om innan man tar på sig stora och omfattande arbetsuppgifter. Speciellt när det rör sig om offentliga sådana.

Detta ställer också ett krav på nationalistiska organisationer när man tillsätter poster. Att mer eller mindre övertala folk att ta offentliga uppdrag två veckor innan valet är oansvarligt om denna person inte är medveten om vad denna ger sig in på och organisationen inte tror att personen klarar av detta. I SD:s fall har det efter valet i några fall visat sig att det inte behövts speciellt mycket för att få en SD:are att lämna sina uppdrag i kommun och i partiet. Detta är katastrof, det är bättre att inte ställa upp alls än att lura in människor till varje pris i försök att visa sig så stora som möjligt med så många listor som möjligt. Det är alltså inte helt oförtjänt att SD dragit på sig ett rykte i media av något av de tomma stolarnas parti.

På vänstersidor jublar man efter Linnerheims beslut, givetvis. De får svart på vitt att deras taktik fungerar och i det skenet så är det givetvis bara en fråga om tid innan nästa person attackeras på samma sätt. Har man vind i seglen så har man. I detta perspektiv har Linnerhiem inte bara dragit fokus från sig själv, han har också satt fokus på andra SD:are. För varje SD:are som ger vilka för denna terror så är nästa attack mot en SD:are ännu närmare. Det förstår vem som helst.

Det har sagts att det största problemet med ondska inte är de onda människorna i sig utan de goda människornas tystnad och pasivitet. Det är sant, dit räknas också de som ger vika för våld och hot.

Jag själv har träffat Linnerhiem många gånger, han är en nationalist som varit aktiv i nationalistiska grupper i många år. Jag kan omöjligt tro att han omprövat sin politiska uppfattning, han har skrämts till tystnad också. Ännu en i raden. Man kan då förutsätta att Linnerheim av hela sitt hjärta vill att SD:s verksamhet skall fortgå och växa, att andra nu skall utföra det han inte längre vill eller vågar.

Det kan framstå som cyniskt, men frågan till Adam måste ändå ställas så här efter att han kastat in handduken; Om inte du är villig att utföra detta arbete – vem skall då göra det?

Funebos tips höll inte

2007-01-17T12:12:00.000-08:00

I tisdags så öppnade Tommy Funebo på hans konspirationsblogg för att SD:s partisekretare Björn Söder ensam höll på att stoppa Mona Sahlins kommande karriär som partiledare för socialdemokraterna. Påståendet kan tyckas lite märkligt, att ett litet inlägg i Söders personliga blogg brukar normalt inte avgöra vem som skall styra Nordens största partier, Tommy stod dock på sig. Vi kan därför bara anta att han blev oerhört förvånad när Sahlin idag berättar att hon trotsar alla risker med Söders och Richard Jomshofs bloggskrivningar om henne. Det hela tycks avgjort till hennes fördel. Eller är det hela avgjort, förmodligen väntar Funebo förtfarande på en Söder-effekt som skall skriva om den svenska politiken. Du bör nog inte hålla andan när det gäller den här spådomen heller Tommy.

Angående just ingenting, i ett inlägg idag sprak en annan av Funebos många konspirationsteorier då han försökte läsa ut en enkel förkortning utan att ha en aning om vad den kunde betyda.

Inte mycket står utanför en ständig förändring i vår värld - allt är i ständig förvandling. Av allt att döma så gäller det emellertid inte Funbos politiska fingertoppskänsla.

Gott nytt år

2006-12-30T01:43:00.000-08:00

Snart är herr SJW tillbaka, motiverad och ett år förståndigare.

BSS!

Media bagatelliserar vänstervåld

2006-12-18T01:35:00.000-08:00

Den gångna helgen bjöd vänstern upp till dans med polisen i Köpenhamn. Utrustade med MC-hjälmar och brandbomber slog vänsterungdomar från hela norra Europa kvarter efter kvarter i staden. Varför? För att de försöker stjäla ett hus som kommunen har sålt.

Hur redovisas detta i svensk media? Jo alla tidningar och TV-nyheter har förvisso tagit upp det inträffade, men inte en enda tidning eller kanal har påpekat att det var norra Europas vänster som stod bakom kriget mot poliserna. I dagarna har den ena vänsterextrema gruppen efter den andra gratulerat sig själva och varandra för att de lyckats slå sönder en stad igen.

Det är svårt för att inte säga helt omöjligt att kunna tänka sig att media helt struntat i att berätta om den politiska färgen och att detta var en ideologiskt bryggd attack på demokratin om det rört sig om en annan politisk gruppering än just vänstern. Så långt har alltså journalistiken i Sverige kommit än

Ett annat sätt att bagatellisera vänstervåldet såg vi i Insider på TV 3 under förra veckan. Sant, Robert Aschberg ägnade förvisso ett program åt AFA och lätt kritik mot deras terrorism. Dock är det fantastiskt att de kunde göra detta utan att nämna vare sig SD eller ND. Likaså glömde de helt bort att förklara att deras egen tidning uppstod i detta våldsromantiska träsk. Innan man tar tag i sitt eget förflutna så imponerar inte sådana här meningslösa tramsprogram på mig, er påstådda demokrati saknar fortfarande status och värde.

Marc Abramsson ny partiledare i ND

2006-11-23T06:25:00.000-08:00

Under de senaste 18 månaderna har jag haft inte mindre än fyra olika partiledare (Jansson och Åkesson i SD, Hennix och Abramsson i ND). Då räknar jag inte konspirationsteorier om att jag skulle vara medlem i Unika Partiet och Piratpartiet. Utan att överdriva kan man alltså fastslå att mina partiledare har en kortare livstid än mina förhållanden.

Vad innebär då detta val för ND? Ja en svaghet är ju onekligen att Abramsson, trots alla sina år i SD och ND, fortfarande är väldigt ung. I det perspektivet var väl både Tomas Johansson och Nils-Eric Hennix mer självklara val. Det är också illa att Abramsson blir ND:s fjärde partiledare trots att partiet bildades så sent som 2001. Samtidigt har ND ett väldigt dåligt valresultat i ryggen. Det borde onekligen finnas roligare situationer att bli vald till partiledare.

Avhopp och dåliga valresultat till trots, det finns mycket som är positivt i ND också. Rent ideologiskt är man nationalistiskt ledande, ett arbete man nu kan fördjupa. Man gjorde också på många plan en väldigt lyckad valkampanj (även om resultatet blev en klar besvikelse), en kampanj som visade upp en fast och klar struktur i partiet, en förmåga att tänka i nya och kreativa banor. En fin syn inför framtiden.

Rent parlamentariskt så har ND sju år av svält framför sig, det är bara dumt att tro att man kan konkurrera med det självspelande piano SD har byggts upp till genom åren. I många delar så värvar faktiskt även ND röster till SD, många är de som ser ND som ett politiskt bättre parti men i alla fall röstar på SD då dessa har ett inarbetat namn och framstår som nästa parti in i riksdagen. Den parlamentariska delen är dock inte den enda för ND. Den är central förvisso, men inte ensam. Minst lika viktigt är det ideologiska arbetet, utbildningen av medlemmar och sympatisörer, utgivningsverksamhet, kulturgärningar och så vidare. Det är framför allt ND kommer att spela sin största roll i den nära framtiden. I detta arbete så kommer Marc Abramsson visa sig vara ett riktigt lämpligt val.

Abramsson har givetvis fler fördelar också, inte minst politiskt. ND:s väldigt olyckliga, i mitt tycke, ekonomiska slagsida som kom med Hennix kan nu rättas till. ND har möjlighet att vidareutveckla ett seriöst nationalistiskt alternativ med en trovärdig och social politik. Det är ingen lätt tid som ligger framför ND, men det är väl få som torde framstå som så bra rustade för denna uppgift som just Marc.

Nu hoppas jag att det dröjer en tid innan jag får en ny partiledare igen.

Partiledarutvik

2006-11-21T11:52:00.001-08:00

Jag fick ett SMS från en kamrat idag som berättade att; "Din partiledare skall tydligen vika ut sig =0)". Man kan bli förvirrad för betydligt mindre i dagens internetsamhälle med alla uppgifter som ständigt kommer. Syftar min kamrat på Unika Partiets Linda Rosing, Piratpartiets Richard Falkvinge eller ND:s nyvalde partiledare Marc Abramsson? Eller vet min kamrat inte om att ND nu har en ny partiledare utan syftar på Nils-Eric Hennix?

Han kan i och för sig läst Expos Expressenutgåva och tro att jag har en partiledare ute i vit makt-miljön...

Vem trodde att det skulle bli lättare att leva i ett informationssamhälle?

Tystnad från Expo - som vanligt

2006-11-07T08:47:00.000-08:00

I den av Expressen utgivna upplagan av Expo som kom efter valet så stod följande att läsa om SDU, undertecknad och Jimmie Åkesson om SDåret 2000:

Ungdomsförbundet följde i moderpartiets spår och valde 2000 den första
ordföranden som inte hade någon anknytning till vit makt-världen. Jimmie
Åkesson, då ledamot i Sölvesborgs kommunfullmäktige, ersatte Jimmy Windeskog.

Både den som känner till mig och känner Jimmie gör givetvis stora ögon. Vilken form av bakgrund menar de att jag skulle haft? Och vad tror de om Jimmies bakgrund?

Jag frågade Expo om detta i ett mail till dem 11 oktober vad man hade som grund för detta märkliga påstående. Det gick som vanligt när det gäller Expo, inget svar ges och ingen källa för sina helt unika uppgifter.

SD.s antivåldslinje fungerar

2006-10-18T08:47:00.000-07:00

Sedan åtminstone 1994 har Sverigedemokraterna använt sig av en närmaste total antivåldslinje. I det närmaste har man avstått från till och med självförsvar utom då det handlat om att rädda liv. Många har kritiserat denna linje, vissa rent av hånat den. En viss beundran har ofta kunnat ses i modet av att försätta sig i extremt hotfulla och våldsmma situationer och aldrig använda annat än självförsvar och till och med detta extremt sällan, både hos sympatisörer och motståndare. Men ofta, och inte sällan högljutt, har dock misstänksamhet och skeptis visats och väldigt sällan försökt döljts. "i Sverige gillar ingen slagpåsar" har man menat i resonemang som aldrig riktigt kunnat förklarats.

Rätt eller fel så har människor med en sådan synpunkt missat nästan hela resonemanget. Visst, att uppträda ädelt mot våldsamma motståndare har väl i någon mening haft syftet att väcka sympati. Men minst lika viktigt har det filosofiska och ideologiska resonemanget bakom uppträdandet varit. Det moraliskt riktiga att inte använda våld eller ens självförsvar i politiska sammanhang har varit stark, starkare än någon annanstans i samhället vågar jag säga. Principer var ju något som i alla fall var väldigt viktigt i det SD som leddes av Mikael Jansson, då var det mindre viktigt att man kanske inte fick den uppmärksamhet man önskade, det var faktiskt i en mening nog att veta att man gjorde det som var moraliskt riktigt i en väldigt dubbelmoralistisk värld.

Det skall dock sägas att denna doktrin kanske fick oss nationalister att tappa fokus ibland, idealismen tog helt enkelt överhand i vissa lägen. Visst var det positivt att våga vara provaktaktiv och stå upp för våra demokratiska rättigheter trots ett våldsamt motstånd. Dock kunde principen ibland gå ut över det politiska arbetet vilket ju aldrig riktigt var syftet. Exempel på detta är när hela torgmötesturnén 1997 helt enkelt faxades till AFA innan den startade samt 1998 då man kunde återvånda för nya möten gång på gång i kommuner där torgmöten blivit extra stökiga och polisen gjort märkvärdigt dåligt från sig - bara för att visa att SD satte man sig inte på och det gick helt enkelt inte att knäcka partiet. Efter 1998 skulle denna felfokusering återkomma allt mer sällan men dock dyka upp mellan varven, vilket den gör även idag.

SDs kommunpolitiska utbildningsmöte i Eslöv i söndags visar att denna antivåldsprincip i huvudsak lever kvar, vilket är trevligt att se. Kanske till och med de provokativa inslagen finns kvar, AFA fick ju faktiskt den nya adressen för mötet av SD själva i någon form. Hur det än må vara med detta så var det inte bara principen som segrade denna dag, det gjorde även "taktiken". Aldrig har en attack mot SD, även om det givetvis gjorts många betydligt värre attacker än SD än detta besök, fått en sådan uppståndelse som denna gång. Resultatet av detta kan givetvis spåras i SDs valframgångar. Men samtidigt har man under år skapat en trovärdighet i denna utveckling. Om ingen annanstans så har SD i detta verkligen ett förtroendekapital.

Det dröjde förvisso en stund, men utveckligen i media sedan attacken i söndags visar på alla sätt och vis att antivåldsdoktrin är helt rätt. Förvirrade tankar om skyddsgrupper och galna sluddranden om "limkokade bollträn" får stå på skam mot verkligheten, inte bara den moraliska utan också den politiska.

SD bildades 6 februari 1988 och redan 16 oktober 2006 så behandlas attacker mot SD och demokratin på ett sätt som är värdigt en demokrati. Det kanske finns hopp även för en bananrepubik med en så odemokratisk journalistkår som Sverige?

I vilket fall som helst så visade SDarna i Eslöv att SD har valt helt rätt linje med ditt antivåld!

Expo Funebo 2: Tommy tar nya rekord!

2006-10-09T11:03:00.000-07:00

Hur skall vår Kamrat Tommy S. Funebo kunna toppa denna postning i hans blogg Krossa Piratpartiet?
"Nuvarande medlem i Piratpartiet"? "Säker källa"? "Medlem även i Unika Partiet"?
Hehehe, vad är det i vattnet i Uppsala egentligen?

Fjärde gången gillt
Jimmy Windeskog, tidigare medlem i
sverigedemokraterna, och nuvarande medlem i piratpartiet och
nationaldemokraterna - nu ska han enligt säker källa ha blivit medlem även i
unika partiet.Fjärde gången gillt för vår Jimmy?

Expo Funebo

2006-10-02T17:22:00.000-07:00

I väntan om något mer intressant att skriva om så tyckte jag att det kanske kunde vara kul att se hur Tommy Funebos mindervärdeskomplex och livliga fantasi påverkar hans billiga försök att leka "skribent". Som ett exempel har jag tagit en aktuell postning från hans blogg som han menar om mig (http://sverigedemokraterna.blogspot.com/2006/10/kan-det-vara-dags-fr-uteslutningar-i.html). Detta är ju bara ett i raden av inlägg skrivet av en människa som verkar ha det lite tungt nu, de som ibland läser hans blogg vet dock att den är väldigt representativ. Mina kommentarer är i tjock stil.

Mycket nöje!!! Sådan här komedi är så bra att det helt enkelt inte går att hitta på.

"Kan det vara dags för uteslutningar i Örebro?
En ledande medlem i Uteslutna
sverigedemokraters klubb (Knappast, Funebo jagades ut ur SD betydligt tidigare än mig) var på besök i Örebro 29 september (Påståendet är felaktigt, jag var på genomresa). Detta vet ordföranden i Uteslutna
piratpartisters klubb (Kvinnan Funebo syftar på är inte utesluten ur
Piratpartiet) att berätta i sin blogg. Förstnämnde var uppenbarligen rejält
påverkad (bevisligen inte vilket de inblandade givetvis känner till) av starka drycker (Ramlösa?), vilket vi förstår av att han dels ringde upp sistnämnda
person (Undertecknad ringde inte upp), som är internationellt adopterad och han annars anser ha mycket dåliga rasegenskaper (Själv anser jag att det inte finns något som heter "rasegenskaper", vad det gäller andra kvaliteer så har ju den utpekade kvinnan betydligt fler sådana än Funebo, som de flesta också känner till), och dels av att han tydligen förtalade (Nej, påståendet stämmer inte) en tidigare kvinnlig sd-medlem å det grövsta (Efter att ha varit förlovad med Camilla Andersson i mer än 8 månader så känner jag till så mycket om henne att det skulle vara väldigt enkelt att sprida ut pinsamma sanningar kring hennes person, jag står dock moraliskt över sånt. Till skillnad från Camilla har jag gått vidare i mitt liv). Förtalet ( Alltså det förtalet som inte ägde rum...) spreds naturligtvis sedan vidare utan några samvetsbetänkligheter, i nämnda
blogg (Öhhh, vad i den bloggen skulle vara "förtal"? Snarare är det en väldigt generös beskrivning av ett väldigt underligt fenomen)
Det udda parets förtalskampanjer (Vet Funebo själv vad han sysslar på här?) är emellertid av sekunda betydelse i detta läge. En dylik (en dylikt vaddå?) resa från Borlänge till Örebro (Vem eller vad säger att det var en resa från Borlänge till Örebro?) sker inte av någon slump (Få resor sker i och för sig av en slump om man inte är vädigt förvirrad). Vad uteslutningskommissionen i sverigedemokraterna (Finns ingen sådan i SD) nu bör fokusera på är följande (Kommer SD verkligen SD ta order av Funebo när de redan jagat ut honom ur partiet?).
1. Mikael Jansson fyllde som bekant år 4 september. Ägde någon janssonmiddag
rum i år? (Skall verkligen SD fundera på vad Mikael Jansson gör på sin födelsedag? Sedan så var det ju nästan en månad sedan den var vilket Funebo verkar ha missat)
2. Var ovan nämnde medlem i Uteslutna sverigedemokraters
klubb inbjuden och närvarande även i år? (Finns ingen sådan klubb och Funebo har ju redan sagt att inget vet om Janssons födelsedag, det är en aning förvirrat att fråga om en privat inbjudningslista till ett arrangemang som han inte vet ens gick av stapeln)
3. Vilka andra uteslutna närvarade? (Förvirrat, sa Bill)
4. Vilka ännu ej uteslutna närvarade och bör få göra de utstötta kamraterna sällskap?" (Galet, sa Bull)

Profetian om SD i Trollhättan sprack

2006-09-25T07:25:00.000-07:00

För två år sedan sades det att det var omöjligt att SD i Trollhättan skulle få mindre än fyra mandat, än mer troligt var att man skulle få sex mandat eller mer.

Nåja, nu blev det i alla fall ett mandat, vilket under förutsättningarna får sägas vara en tämligen stark insats.

Snacka om praktfiasko!

2006-09-19T02:02:00.000-07:00

Även om jag visste att ND inte skulle ta mandat i Borlänge i år så blev jag lite förvånad över det praktfiasko som vi gjorde. Trots konkurens av SD så borde det inte ha slutat riktigt så illa som det faktiskt gjorde. Det är dock inte så svårt att hitta förklaringar till detta. Dessa få punkter visar lite hur döfött projektet var.

- Jag ville inte ställa upp mot SD i lokalvalet, dock hade SD ingen lista när idén om att ställa upp i Borlänge kom från partiledningen.
- Jag själv ställde kravet att jag inte skulle ha något alls med det organisatoriska arbetet att göra, det blev dubbelt olyckligt då han som skulle sköta den biten flyttade från kommunen innan valkampanjen drog igång.
- Media har totalt blundat för oss. Inte ens när vi drog den största publiken, även om en stor del var motståndare, något parti hade haft på ett torgmöte i stan (Per Nuder talade några hundra meter från oss och hade inte en tiondel av våra åhörare) så skrev man ett mellanslag om detta möte i pressen.
- Konkurrensen från SD och inte minst deras massutskick.
- Den enda publicitet ND fick i media var kring min person och den pinsama händelsen i samband med en kamrats svensexa (eller "sexsexa" som vissa säger).

En viktig personlig kvalitet är att man måste klara av att ta motgångar, och snacka om motgång detta var! En riktigt pinsam sorti från politiken för mig utan tvivel.

I väntans tider....

2006-09-17T10:34:00.000-07:00

Nu finns det inget mer kvar att göra, nu är det bara att hålla tummarna. Massor nya Sverigevänliga kommunmandat är att vänta, de första landstingsmandaten och kanske, kanske till och med riksdagsmandat.

Det kommer att bli en intressant valkväll och eventuellt en som vi kommer att minnas i hela våra liv.

Lycka till imorgon SD

2006-09-16T03:06:00.000-07:00

Mitt eget parti, Nationaldemokraterna, kommer framför allt att hålla ögon på de kommunala siffrorna. Det partiet som förras året uteslöt mig, Sverigedemokraterna, å sin sidan kan faktiskt ha en chans på riksdagen.

För mig var medlemsskapet i ND en form av befrielse, och jag har inte haft samma situation som så många av mina vänner i SD har- det vill säga upplevelsen att man faktiskt är djupt skeptisk till den egna politiska retoriken och rent ideologiskt kan se att det finns andra partier och organisationer som är mer ideoligiskt ledande. Jag saknar inte speciellt mycket.

Dock är jag avundsjuk på att jag inte är SDare på söndag. SD står faktiskt i begrepp att göra något unikt och kanske helt måla om Sveriges politiska karta. Då kan det vara svårt att minnas SDs alla fel och brister.

Jag ber givetvis alla att rösta Svenskt, det vill säga en röst på ND - det är en röst som märks. Dock kommer ju väldigt många att rösta på SD trots allt, så i kampen mot etablissemanget är det bara att hälsa alla mina forna partikamrater lycka till på söndag.

Det finns en nationalistisk strof som går så här:
"En droppe i havet kallade de oss förr, nu står vi här och knackar på
deras dörr".

Den dagen är här i morgon - nu skall det mycket till att stoppa vår rörelse! ProPatria, i morgon skall till och med en Anders Klarström kunna kosta på sig ett leende för allt arbete han har gjort. Tanken på på gång att realiseras!

Ett samtal från klar himmel

2006-08-30T06:10:00.000-07:00

Under mina år som politiskt aktiv sp har jag berikats med många förvånande och originella telefonsamtal under de valrörelser jag varit del av sedan 90-talets början. Dock inte något riktigt som det jag fick för lite mer än en vecka sedan.

”- Hej Jimmy, mitt namn är Cecilia. Du hatar säkert mig, men du kan ju låta mig tala till punkt.”
Det är onekligen en inledning av et samtal jag inte kommer att glömma i första talet. Snabbt stod det klart att kvinnan i luren var Cecilia Beckroth, hon som väckt en viss riksuppmärksamhet både genom Piratpartiet och Unika Partiet. Onekligen ställdes snabbt frågan vad hon kunde vilja mig.

Jag hart som politiker ofta fått blivit förvånad över politiska motståndare. I 99 fall av 100 dock, politik tycks annars ha en väldig förmåga att plocka fram det allra sämsta i människor. Från detta skulle det visa sig att Beckroth utgjorde ett gyllene undantag. Vad hon ville var helt enkelt berätta att hon läst vad som sagts och skrivits om mig på sistone, historien om en svensexa i kombination med personliga trakasserier mot min person i offentliga rum, och säga att hon tyckte detta dåliga uppträdande var både omoraliskt, lågt och direkt pinsamt.

Jag blev nog tyst i några sekunder innan jag svarade att visst är det så. För även om många opolitiska kamrater samt nuvarande och tidigare partikamrater suckat och skakat på skallen åt dessa pinsamheter så blev jag emellertid rätt förvånad att få höra detta från en politisk motståndare. Och att det var just Beckroth som ringde och sa detta var kanske ännu mer förvånande. Media i allmänhet och SD-Kuriren i synnerhet har ju velat ge en bild av mig som en adoptivhatande rasistextremist, att då just Cecilia Beckroth, som själv är adopterad från Indien, var inte bara förvånande utan också väldigt uppskattande.

En och annan läsare ställer förmodligen vad det var Cecilia Beckroth göra en sådan här liten, men väldigt uppskattande, handling – det har jag också gjort. Bilden jag har fått av Beckroth via SMS och telefonsamtal är att det är en genuint snäll och välmenande person. Just en sådan som de är så få av i svensk politik. Men det är nog inte hela sanningen. Beckroth har själv på flera sätt fått se sitt eget namn misshandlas och förhånas med fantasin med hjälp, dels i kring Piratpartiet och dels kring Unika Partiet. Ja, roligt nog är det ju faktiskt så att det finns en bitter man som känt sig tvingad att skriva lögner om oss båda, lång innan detta samtal. Att hon liksom mig behandlats så här oseriöst och löjligt borde spela in.

Nu är ju detta inget nytt för politiker jag känner, nästan alla som har varit med i SD och ND har ju, om än i liten omfattning, behandlats på detta sätt. I vissa fall så leder det att man utvecklar samma känsliga empati som Cecilia Beckroth. Så är dock inte alltid fallet. Vi vet hur många i SD:s nuvarande ledning tycker att det värsta som finns är att bli kallade rasister och nazister, men mer än gärna använder samma lögner själva – till och med mot människor som hr samma åsikter som dem själva. De har et och annat att lära av människor som Beckroth.

Kampanjer mot mig och Beckroth måste dock, när allt kommer omkring, sättas i ett sammanhang. Inte minst insåg man ju det när Cecilia berätta hur hennes barndomskamrat Linda Rosing behandlats sedan hon dykt in på den politiska scenen med Unika Partiet. Undersökningar visar att ett vackert yttre hjälper män i valrörelser, Linda själv har fått springa gatlopp, inte mist tack vare sitt fördelaktiga yttre.

Men när allt kommer omkring så får man väl säga som Cecilia Beckroth, att om dessa galna människor lägger ner så mycket tid på att ljuga om en så måste man ju göra någonting rätt. Så är det också. På sin politiska blogg på Expressen skrev Beckroth att hon, jag och Rosing får se det som en intern tävlig att vi fått så många trådar som sprider rykten och lögner om våra personer. Onekligen verkar vi vara väldigt intressanta människor.
Jag tror dock att både Cecilia Beckroth och Linda Rosing får svårt att vinna en sådan tävling mot mig. Så länge som original som Martin Andersson, Camilla Andersson och Tommy Funebo, varvid ingen av de tre ofta blir beskyllda för att vara direkt intellektuella, vrider sin mytomani kring mitt namn så har jag nog segern som i en liten ask.

I ett sådant klimat känns det trevligt att det finns politiska motståndare som kan överraska på ett positivt sätt.

Opublicerat: 3

2006-08-29T04:37:00.000-07:00

Mer tystnad från Dalarnas tidningar- Jo usch om det kunde bli en debatt nu till valet mellan de som ställer upp. Ingen förklaring från tidingarna givetvis.

Bevis för att mångkulturen går back

Nyligen har vi fått höra att den socialdemokratiska majoriteten har ansökt om mer pengar från Integrationsverket för att Borlänge skall kunna klara av alla sina mångkulturella problem, glada i hågen förklarar man att man också har fått 2.6 miljoner till kommunkassan. Kan det på något sätt sägas tydligare att Borlänge kommun för en mångkulturell politik som har havireat till den grad att vi behöver ta hjälp utifrån? Om nu Sverige skulle tjärna på invandringen så är det väl snarare vår kommun som skall dela med sig av det överskott socialdemokraterna ibland försöker lura in oss att vi har via mångkulturen. Det är sådana politiska återvändsgränder som vi måste säga nej till i valet.

Vi bör också ställa frågan, varifrån har ni tänkt att få pengar när staten inte kan pumpa in miljard efter miljard utan att räkna i Integrationsverket?

Få och få föresten, dessa 2.6 miljoner är ju våra skattepengar. Hade de inte gjort mer nytta inom äldreomsorgen eller skolan?

Säg nej till mångkulturella förlustbygget den 17 september.

Jimmy Windeskog
Nationaldemokraterna

Ur arkivet

2006-08-23T04:48:00.000-07:00

Jag har nyss gått igenom delar av mitt eget politiska arkiv (stora delar av detta är tyvärr kvar i SD:ares ägo och de visar ingen vilja att lämna tillbaka det) i arbetet med skriften "Non, je ne regrette rien", som kommer att behandla min tid i Sverigedemokraterna.

I detta arbete hittade jag en ljudfil som kanske skulle kunna vara av något intresse för någon att lyssna igenom då det inte är alltför många som har hört det tidigare.

Detta tal framfördes 15 januari 2005 i samband med SD Gävles årsmöte. Det borde vara det som blev mitt sista offentliga tal i Sverigedemokraterna.

http://rapidshare.de/files/30450566/gavle050115.MP3.html

Opublicerat: 2

2006-08-22T12:32:00.000-07:00

Ännu en insändare som refuserats av både Borlänge Tidning och Dalademokraten utan kommentarer.

Lita inte på SPI i år

I det förra kommunvalet lockade pensionärspartiet SPI i Borlänge 600 röster, detta gav 2.2 % och ett mandat i kommunfullmäktige. De som trodde att SPI på ett aktivt sätt skulle bli en röst för sina väljare i fullmäktige och där lägga förslag basetat på den politik man gick till val på blev mäkta besviokna. Sanningen är att SPI nu efter fyra år i fullmäktige inte har mäktat med att lägga ett enda förslag, en röst på SPI visade sig vara fullstäningt bortkastat. Efter alla interna bråk som SPI i Borlänge har ägnat sig åt de senaste 4 åren så tyder inget på att man skulle bli mer aktiva i fullmäktige de kommande fyra åren om man får chansen igen.

Att människor röstar på SPI är i sig inte konstigt. De etablerade partierna har alla vänt pensionärerna ryggen med sin politik. SPI är dock inget alternativ, det har de visat genom att vara totalt passiva i Borlänges fullmäktige i fyra år. Nationaldemokraterna har emellertid varit en aktiv kraft i de kommunfullmäktigen där man varit representerade. Det samma gäller mig när jag under den förra mandatperioden satt i kommunfullmäktige i Trollhättan och var en av landets mest aktiva lokalpartierna i landet.

Det skall inte vara ett straff att vara gammal, och de som byggt upp detta land och denna stad skall inte behöva nöja sig med att rösta på ett helt passivt SPI i fullmäktige. Jag och Nationaldemokraterna är en garant för aktivitet och ett äldreperspektiv i fullmäktige. För oss är det en självklarhet att företräda de som detta land är skyldiga så mycket.

Jimmy Windeskog
Nationaldemokraterna.

Opublicerat: 1

2006-08-21T09:08:00.000-07:00

Dalarnas tidninbgar gör givetvis det bästa för att förhindra en nationalistisk valframgång i valet. Taktiken är de gamla vanliga, förtal och censur. För två veckore sedan kallades DalaDemokraten (och SD också i sitt hycklande) för både "höger" och "extrema". Detta inlägg skrevs men publicerades givetvis aldrig.

Nationaldemokraterna inget högerparti

I lördagens Dalademokraten beskrivs Nationaldemokraterna (ND) som ett parti som står långt till höger i den politiska skalan, detta är felaktigt. NDs politiska rötter går istället tillbaka till den socialdemokrati idén om folkhemmet, så proffsigt uppbyggt av socialdemokratiska politiker som Per-Albin Hansson och Ernst Wiggforss. Dessa människor har idag mer gemensamt med ND än något annat parti.

En röst på ND är alltså allt annat en en högerröst, det är en röst på ett Sverige av och för svenskar och vi är det enda parti som kan erbjuda en röst mot mångkulturen. De populistiska locktoner folkpartiet spelar, där kan man tala om missnöjespolitik på yttersta högerkanten. Vi erbjuder istället ett solidariskt samhälle där det är viktigt att man tar hand om varandra och att svenskar tillåts vara svenskar.

Endast Nationaldemokraterna erbjuder detta på valdagen.

Jimmy Windeskog

En svensexa med eko

2006-08-14T03:07:00.000-07:00

I Radio Dalarna idag "avslöjar" man att jag har en ett år gammal dom på mig efter ett missförstånd isamband med en svensexa. I och med att en pskykopat och en kvinnomisshandlare (enlingt psykopatens upgifter) i dagarna har en kriminell förtalskampanj mot min person (polisanmäld givetvis) så kan man förvänta sig mer förtal, lögner och påhitt. Det är logiskt. Som jag tidigare skrivit så är det inte helt ovanligt att galningar dras mot politiker. Givetvis har bland andra Expo hakat på.

Vad det rör sig om var alltså början på en sexsexa, en rugbymatch utan tacklingar och boll inne i en affär och ett eländigt missförstånd. Förvisso kanske klantigt att som förtroendevald politiker försätta sig i en sådan situation, något egentligt fel har dock har utförsts och det vore mer än lovligt dumt att döma mig då. Det var det jag syftade på när jag i Radio Dalarna sa att detta inte bör påverka min förmåga att agera som politiker.

Att då slå upp detta som en nyhet medan man i andra partier tränger ihop mordbrännare med sexualförbrytare och förskringare utan att låta det påverka bevakningen av dessa partierna visar ju ju bara hur dåligt det svenska debattklimatet är, även i Dalarna och Borlänge.

Södertäljepolitikernas antidemokratiska anlete

2006-08-09T06:22:00.000-07:00

I söndags höll Nationaldemokraterna ett 4 timmar lång och väldigt välbesökt torgmöte i centrala Södertälje. Utan tvekan kan man nu nästan börja hoppas på att det fina valresultatet 2002 inte bara upprepas i kommunvalet utan kanske leder till fler mandat. Det är det ena minnet av torgmötet.

Det andra är att tillresta vänsterextremister från diverse sekter under flera timmar försökte störa mötet med sabotage och våld. Trots att man gjorde försök på försök så blev resultatet inte så lyckat, ett 20-tal gripna, lika många ivägbussade och en skadad NDU-tjej. 4 timmars våldsorgie och man lyckas inte störa mötet nämnvärt och bara skada en enda person, en tonårstjej – det verkar inte bli revolution i år heller för träskvänstern. Det är det andra minnet av torgmötet.

Bilden är alltså klar, ett populärt parti som lockar mer och mer sympatier från ortsbefolkningen angrips av våldsfixerade vänsterextremister. Visst förstår man att Södertäljes kommunalråd Anders Lago (s) ser allvarligt på detta, för det gör onekligen Lago.

Men inte på det sätt man kanske hade räknat med. När Lago går ut i lokalmedia (http://www.lt.se/index.asp?kat=re&i1=index_red.asp&i2=1&Id=15961&isp2=2) för att kommentera det antidemokratiska angreppet så har han inte alls något illa att säga om de som stod för våldet – istället ger man på sig ND och menar att man skall ta bort deras demokratiska rättigheter att hålla möten i staden. Lika konstruktivt som att låsa in alla kvinnor för att det finns importerade våldtäktsmän alltså.

Nu skall man dock inte vara så förvånad, denna taktik är nämligen inte ny för kommunalrådet Lago och socialdemokraterna i Södertälje. 1 april i år så höll ND ett stormöte i Södertäljes Folkets hus med internationella gäster och hundratals åhörare. I samband med att extremvänstern försöker stoppa mötet så hittar polisen en bom på pendeltåget som ligger i direkt anslutning till mötet. Anders Lago reagerade även då, även då ville han att man skulle förbjuda ND att ha möten – just för att hans socialistiska barnbarn vill stoppa dem.

Anders Lago torde höra till de mest dumma och vedervärdiga kommunalråd Sverige har, vilket inte vill säga lite. Vi får hoppas att ND går fram så pass mycket i staden så att man inte bara kan införa ett demokratiska inom de politiska organen utan även får sätta Lago i arbete, både i fullmäktige och i kommunstyrelsen.

SAP och ångesten för Almedalsveckan

2006-08-01T05:31:00.000-07:00

Den traditionella Almedalsveckan i den underbara sommarstaden Visby växer för varje år. Det finns ingen annan politisk inrättning i Sverige som lyckas göraq den politiska debatten så bred, folklig och tillgänglig. Detta är en bra utveckling i ett demokratiskt perspektiv, tyvärr har alla inte detta perspeltiv. Sossarna och SSU försökte i år helt ta över veckan genom att betala 1.000 SSUare att invadera ön. Någon invasion blev det dock inte, om det verkligen fanns 1.000 SSUare som fick betalt för att åka dit så var de inte där för att sprida sin politik.

Bredden och omfånget gör att SAP/SSU inte helt kan ta över spektaklet och gatubilden, istället kan outsiders som ND, Junilistan, Feministiskt Initiativ, Alternativa Partiveckan och Piratpartiet faktiskt få uppmärksamhet (SD struntade mer eller mindre i sin chans att synas). Detta faktum tillsammans med att man numera omöjligt kan hinna med och besöka alla möten, debatter, seminaruim och föreläsningar skapar en, för socialdemokratin, obehaglig bild. I deras ögon skall inte politik bestå av debatt, aktivism och pluralism - man skall en eller två gånger om året höra Göran Persson tala och applådera vad han än säger. På sin höjd får man mumla "ja, de är i alla fall ett arbetarparti" även om det inte stämmer och efter det rösta som vanligt.

Så nu säger SAP att det får vara nog. Trots att själva veckan är just en socialdemokratisk tradition så har man sagt att man nästa år inte kommer, politik skall inte föras på detta sätt för när människor får alternativ så ställer de också frågor. Det har aldrig varit SAPs starka sida.

Nåja, i år såg man ju tydligt att Almedalsveckan klarar sig bra både utan SAP och de ständiga internbråken i SSU.

En utsatt situation

2006-07-14T06:36:00.000-07:00

Den som varit en del av den nationalitiska rörelsen ett tag vet att bland ärorika idealister så trängs det en och annan galning. De är inte så många men de syns dessto mer. Typiskt för dessa är att de oftast ger sig på de mest aktiva eller framträdande.

Jag själv har trott att jag fått min del redan efter att fått läsa att jag importerar negresser från Västindien, är homosexuell (för att man är förlovad med en kvinna), arrangerar SD-möten på gayhak samt har Aids. Tydligen räckte detta inte till för någon och därför har jag berikats med en hel blogg i min ära, fylld med fantasier och direkt åtalbara lögner.

Egentligen skall man väl inte bli förvånad. Galningar kommer alltid att dras till föreningslivet och behandla sina egna problem på detta sätt.

Märklig rapport om SD

2006-07-13T16:43:00.000-07:00

Sverige har ett märkligt politiskt klimat, kanske är det då inte konstigt att en rapport om ett så pass märkligt parti blir just .....märklig? Märkligt är också att rapporten är ett beställningsjobb från myndigheten Migrationsverket som alltså ser det som sin sak att lägga sig i den svenska partipolitiken. Trots alla dessa förutsättningar så är rapporten uppseväckande märklig för de med insyn i det som skall behandlas, det vill säga SD:s kommunpolitik 2002 till 2006 under titeln Sverigedemokraterna i de svenska kommunerna 2002–2006 - En studie av politisk aktivitet, strategi och mobilisering.

Utan tvekan vilar Expos skugga tungt över arbetet. Således tycker inte skribenterna att Stieg Larssons konspirationsteorier om SD:s fascistiska förflutna ens behöver förklaras. Tvärtom för man konspirationsteorin flera steg längre och menar att SD tidigare talat om raser och varit uttalat antisemitiskt, någonting som inte ens Larsson vågade göra. Rimligen så frågar man sig var källorna till sådana uppgifter kommer ifrån. Frågan är givetvis meningslös, några källor till sådana uppgifter finns inte.

Utan tvekan får dock dagens ledning ta på sig ett stort ansvar i att det blivit just så. Många av dem i ledningen har ju spritt myten om att det skulle vara en så offantlig stor skillnad på SD idag och SD typ 1991. I själva verket har ju politiken i de politiska styrdokumenten knappt förändrats alls (även om retoriken idag snarare är statsnationalistisk än något annat). För om nu någonting har förändrats totalt så måste det ju ha funnits något innan förändringen också. Har har man helt enkelt skjutit sig själva i foten genom att själva grovt smutskasta och ljuga om partiets historia. Den som gräver en grop...

I fokus står emellertid kommunpolitiken, och även om även denna del i rapporten har sina fel och brister så är arbetet omfattande och i stora delar nyskapande. Jag kan inte ha en åsikt om allt politiskt kommunarbete och varje lokal situation även om jag under mina sista år i SD var kommunpolitiskt ansvarig. Däremot har jag ju haft en bra insyn i Trollhättan där jag själv satt i fullmäktige i två år.

Skribenterna tycks vara anmärkningsvärt dåligt insatta i kommunpolitiska detaljer. Bland annat skriver de att det skulle ligga "utanför kommunens kompetensområde" att verka för en veterinär och fler bankomater i Trollhättan trots att kommunen som aktör givetvis kan föra en offensiv politik i sådana frågor och underlätta för nyetablering. I samma andetag skriver de att SD i Trollhättan skulle lagt en motion om att införa något som redan fanns, det är en sanning med modifikation. Ja, på papperet fanns det redan en verksamhet som skulle underlätta repatriering av utlänningar i kommunen, någon verksamhet hade dock inte bedrivits på många år och det fanns inte ens en projektansvarig för verksamheten. Väl medvetna om detta så motionerade vi om att bygga upp denna verksamhet igen. Skribenterna ger, medvetet eller omedvetet, intrycket av att vi inte skulle ha vetat om detta när jag skrev motionen.
Intresserar sig rapportskrivarna för politisk orutin borde man istället berättat om den gången Kristdemokraternas gruppledare och riksdagskandidat Pernilla Gunther i en debatt tyckte att jag var okunnig när jag informerade henne om det faktum att kommunallagen står över informella överrenskommelser gjorda mellan fullmäktiges gruppledare. (Detta tillfälle visades också i SVT-dokumentären Votering Begärd, dock utan att bakgrunden förklarades för tittarna). Om Folkpartiets gruppledare och riksdagskandidat Dan Möllengård och hans politiska oförmåga skulle man kunna skriva mycket (vilket också Weine Berg skrev om i SD-Kuriren), dock vill man inte visa upp denna bild i Migrationsverkets rapport om SD, jag tror jag vet varför.

Nu är det ju trots allt inte alltid man, nu mera i alla fall, nämns i så pass spektakulära sammanhang, så jag får väl sträcka lite på mig och citera några av de rader där jag själv och mitt kommunpolitiska arbete i Trollhättan diskuteras i ganska vänliga ordalag i rapporten; "De två första representanterna försvann dock från valsedlarna i valet 2002 (sakfel, min anm) och det var två nya personer som fick ta plats i fullmäktige – de numera ur SD uteslutna Jimmy Windeskog och Gorm Lind. Dessa var, enligt Säfström (Olle Säfström, kommunfullmäktiges ordförande i Trollhättan, min anm), ett slags »cellbildare« och Windeskog var »importerad« för den uppgift som han nu med emfas skulle genomföra, nämligen att synliggöra SD i fullmäktige. Detta hade de tidigare långt mer passiva representanterna inte lyckats med. (...) Därtill har det varit många hetsiga diskussioner i fullmäktige. Sedan hösten 2004 har allt blivit lugnare. Detta som en följd av att Windeskog blev utesluten ur SD (...). Windeskogs ersättare, en man i 75-årsåldern, har hittills inte gjort något annat än att lägga den tidigare nämnda motionen om en patientombudsman för tandvård. Den fram till mars 2006 kvarvarande Gorm Lind räcker, enligt Säfström »inte riktigt till intellektuellt «. Windeskog däremot, »han var farlig, han var duktig på att argumentera, duktig på att föra debatt«."

Slutsatsen är dock att rapporten innehåller för mycket sakfel och missuppfattningar för att kunna tas riktigt seriöst (till exempel känner man inte ens till att det var Tor Paulsson som bildade ND, vilket ju i sig är en detalj men en ganska väsäntlig sådan när man skall förklara relationen mellan SD och ND under dessa år). Framför allt hade jag ju sett att man tagit historiedelen på mer allvar och att man sett till att använda sig av just SD själva som källor, något som i princip inte finns alls på de 205 sidorna.

Funebo presenterar fler konspirationsteorier

2006-07-04T11:32:00.000-07:00

Idag fick jag på en av Funebos alltid lika underhållande bloggar läsa att jag numera "debatterar" på PiratPartiets hemsida av alla sidor i världen. Jag kan direkt säga att anklagelsen i vanlig ordning är felaktig (i förra veckan påstod Funebo att jag sökt arbete på myndigheten Levande Historia, lika lite sanning i det påståendet). Anklagelsen hör säkert samman med att jag under den senaste veckan avslöjat, för Funebo och SD, pinsamma detaljer när han under någon månad under valåret 2002 lyckades totalt lamslå alla former av kansliverksamhet innan han petades av en enig styresle (han röstade inte mot själv ens). Han ersattes med en helt passiv medlem som ansågs mer lämpad trots att han inte var aktiv och inte heller skulle bli det.

Dock svarar jag inte på frågan hurvida jag är medlem eller inte i PiratPartiet. Funebo har ju tidigare, felaktigt, sagt till media att PiratPartiets regerister går att ladda ner på nätet. Så att kontrollera om Funebos anklagelse är riktig så är det ju tydligen, enligt honom, att ladda ner det och se efter om det stämmer.

Man som hatar kvinnor – Expos kvinnoförakt

2006-06-21T04:21:00.000-07:00

Samma dag som Expos grundare Tobias Hubinette grips för två mordbränder så avlossar Dagens Nyheters kulturskribent Jane Magnusson en något lättare salva mot antidemokraterna. Även om våldsmetoder ständigt följer i Expos fotspår så finns det ett mer stillsamt hat också som är mer ständigt närvarande på redaktionen, och det är deras kvinnosyn. I det senaste numret av Expo så har man temat ”Extremhögern lockar allt fler kvinnor”, på det sättet man behandlar ämnet så säger det mer om Expo än någon påhittad extremhöger.

Det är förvisso sant att det är på tok för få kvinnor inom svensk nationalism och den största orsaken till detta är att våra grupper helt enkelt inte är inbjudande nog ur deras perspektiv. Kvinnans roll är dock, i de forum jag själv varit del av, helt annorlunda än vad Expo inbillar sig. Istället för att på något sätt tryckas ner på grund av sitt kön så finns det utan tvekan en ganska lång rad kvinnor som blivit inkvoterade, man har lyfts upp just på grund av sitt kön. Missförstå mig inte, jag har arbetat tillsammans med många duktiga kvinnor under mina år som nationalist men det finns utan tvekan exempel på personer som inte hade att någon form av position om de haft ett annat kön. Att Expo hamnar så fel i sin analys beror väl på att de känner andra som de känner sig själva, kvinnliga skribenter är ju inget som Expo gärna släpper fram.

Ett annat exempel på deras kvinnosyn är att inte en enda nationalistisk kvinna intervjuas i hela numret. Det närmsta man kommer är två eller tre nya citat av SD:s tidigare vice ordförande Tina Hallgren-Bengtsson. Vi får också en påhittad intervju med ”två anonyma nationella tjejer” som bjuder på de vanliga flosklerna om hur Expo önskar att deras motståndare såg ut, givetvis tar man chansen att försöka sammanblanda ND/NDU med nazism. Ja just det, vi får också vi citat som är sex år gamla från en dåvarande distriktsordförande i SDU, Erika Borgstedt. Att låta de kvinnor och tjejer de förtalar, föraktar och framställer som helt dumma i huvudet företräda sig själva tycks aldrig ha kommit på tal på redaktionen. I deras värld är det männen som står för snacket och kvinnorna håller sig i bakgrunden.

För vad händer om kvinnor inte håller sig i bakgrunden? Jo då uppstår feminism. Detta påstår Expo på fullt allvar när de spekulerar i varför och hur ND:s kvinnogrupp NKF fungerar. Det faktum att kvinnor verkar och umgås tillsammans är ju precis samma sak som feminismen står för? Nej, men i Expos värld är det så.

Vi nationalister må haft svårt att locka kvinnor och tjejer till vår rörelse. Och även om vi blir bättre och bättre, inte minst NDU, så är det fortfarande långt kvar att gå. Däremot står en sak klar, vår kvinnosyn befinner sig i alla fall inte på samma stenåldersnivå som på Exporedaktionen.

En tvättäkta svensk?

2006-06-19T16:58:00.000-07:00

Då Sverigedemokraterna numera har omdefinerat sin tolkning om vad och vem en svensk är så väcker VM i fotboll en fråga eller två. Den tidigare definitionern med arv och rötter och att en svensk var den som en annan såg som svensk har ersatts med statsnationalism där en människas bakgrund saknar betydelse utan nationalisteten bara sitter i språket och i yttre attribyt i uppträdandet. Att helt hänge sig till islam är alltså inget som står i konstrast mot ett svenskt kulturellt uppträdande.

För fyra år sedan, då vi såg åttondelsfinalen mellan Sverige och Senegal så satt jag bredvid Björn Söder och berikades av hans rika vokabulär när Zlatan böts in. Nu skall jag inte citera Söder, det tillåter nog inte den svenska lagstiftningen. Men i korthet gick resonemanget ut på att det var en skam att Zlatan fick spela för Sverige alls (och det var inte kopplat till hans spel på fotbollsplanen) och att det var bättre att Sverige förlorade matchen än att Zlatan avgjorde. Även om mycket har hänt i SD har inte lika mycket kring Zlatan. Även om han inte bor i Sverige så talar han korrekt svenska och har inga grova kulturella avvikelser gentemot oss svenskar. En tvättäkta svensk således enligt Söders och SD:s definition alltså, även den dagen för fyra år sedan om man skall ta människor på deras ord.

Frågan kan dock ställas, hur många av SD:s aktivister, medlemmar och väljare ser Zlatan som en svensk? Jag vet i alla fall vart jag och Nationaldemokraterna står i frågan.

Vad betyder ett namn?

2006-06-07T07:17:00.000-07:00

Så sa Julia till Romeo i William Shakespeares Romeo Och Julia; ”Vad betyder ett namn?”. Samma fråga kan Sverigedemokraterna gott kosta på sig att ställa en sådan här dag då man fått slå klackarna i taket efter succéresultatet på 11.9 % i Ung Val. Svaret på frågan är – riktigt, riktigt mycket. Det må finns en och annan som vill blunda för detta faktum i våra dagar med det SD som tagit dessa 11 % är just det SD som sedan 1988 har byggt upp ett förtroende hos det svenska folket genom oräkneliga torgmöten och flygblad. Just det SD som vissa i dagens SD låssas aldrig har funnits. De senaste månadernas utflykter gör nog räknat varken från eller till, det är SD som ett politiskt begrepp som tagit röster. Dagens ledning under ett annat partinamn hade inte fått ett mätbart resultat i Ungt Val och förmodligen inte mer än ett par tusen röster. Men med ett namn som betyder något så kan man komma långt!

Även mitt nya parti Nationaldemokraterna kan kosta på sig ett par leenden. Utan en kampanj i Ung Val fick vi 2.1 % vilket var betydligt mer än massmediafavoriter som Junilistan och Feministiskt Initiativ, och bara en halv procent sämre än Kristdemokraterna. I det lilla kan detta kanske jämföras med SD:s resultat i Ungt Val 2002. Kampen fortsätter, än kan man vinna politiska röster med politik och inte bara på namn och pengar,

Att överdriva sin egen betydelse

2006-05-30T08:07:00.000-07:00

Som jag påtalat någon gång så är det inte lätt att veta om de många faktafel som Tommy Funebo presenterar på sin SD-blogg beror på att gissar eller helt enkelt hittar på när han saknar insyn. Ibland finns dock svaret på faktafelen i andra orsaker, en sådan situation är när han under helgen försökt beskriva sin egen roll i vad som hände i det partibråk i SD som under våren 2001 kulminerade i att ND bidades.

Att Funebo i vanlig ordning gissar fel i händelser som han själv aldrig var en del av är kanske inte så konstigt. Ett exempel av detta var en händelse då en grupp ville ändra sammanställningen på SD: s verkställande utskott efter valet 1998. Vi som var med på detta möte känner inte igen något alls av det Funebo skriver om. Och det gäller inte bara detta möte, i flera fall har han fått Expo och AFA att framstå som riktiga sanningsvittnen.Men Funebo har ju själv antytt att han skall ha stulit protokoll från SD: s partistyrelse från denna tid. Om detta stämmer så undrar man varför han inte helt enkelt läser i dessa protokoll. Fast det kanske är lögner att han skulle ha dessa protokoll i sin ägo också? Det skulle förklara mycket av hans märkliga påståenden.

I vilket fall som helst verkar det som Funebo på sistone fått dras med ett starkt behov av att överdriva sin egen betydelse i det parti som sedan sparkade ut honom. Ett exempel på detta är när han beskriver sin korta och katastrofala tid som kanslichef. Under en tid verkade som tiden stannade, information varken kom ut från, eller in till partikansliet. Fast det kanske är att överdriva ytterst lite. Några informationspaket letade sig faktiskt ut till beställarna under Funebos regi. Dröm om den förvåning vi i partistyrelsen upplevde när vi såg att Funebo då suttit med en stämpel med texten "makulerat" och helt enkelt stämplat över det som inte föll honom i smaken i själva partiprogrammet. Läget var ju givetvis katastrofalt. Det här kaoset uppstod ju också under ett valår och styrelsen var snart överrens om att vad som helst utom Funebo fick duga som kanslichef. Valet föll på en stockholmare som varken då eller nu kan beskrivas som en aktiv medlem i SD.

Ett annat exempel på Funebos fixering att skriva om historien kom på hans blogg för någon vecka sedan då han inför SD:s valupptakt i år förskönade ett litet och misslyckat möte som Funebo arrangerade i Medborgarhuset 2002. Det skall ärligt säga att detta inte var det sämsta av de få möten Tommy arrangerat. Vid ett tillfälle bjöd han upp den något virriga danska politikern Mogens Glistrup i Ludvika. Färre än 10 personer från Dalarna dök upp. Mötet hade blivit en ännu större katastrof om inte delar av partistyrelsen lojalt åkt land och rike runt för att polera upp antalet deltagare. I slutändan var det dock färre än 20 SD:are på plats. Mötet i Medborgarhuset drog mer än det dubbla. I SD-Bulletinen rapporterade en utsänd om ett 70-tal personer på plats men hon erkände också att det var att "avrunda siffran uppåt". Sedan var ju AFA på plats också, det fick inte minst den utsände som en av de få kvinnor på plats erfara. Trots hot och spott mot henne så visade arrangören att det inte fanns någon form av säkerhetstänkande. Det här skedde trots att man visste att AFA skulle komma. Under den hotfulla situationen så gick Tommy som mötesarrangör in i mötessalen och satte sig. Jag skall dock påtala att jag inte var på mötet själv utan fått informationen av människor som var där och av den filmen som spelades in på plats.

Men nu var det ju krisen innan årsmötet 2001 och ND: s bildande det skulle handla om. Enligt Funebos egen blogg ledde han nästan själv planeringen inför mötet. Det är givetvis inte helt omöjligt att han lade fram några argument till den lilla bekantskapskretsen han hade, men hans inblandning var inte mer än så. Tvärtemot vad han påstår så hade han ingen som helst kontakt med valberedningen och visste knappt vilken roll han skulle fylla på mötet. Det samma gäller placeringen av delegater, dels vad det gällde platser på själva mötet och dels på övernattningen innan.. Han blev informerad av vad som gällde när beslutet tagits och det var så mycket inblandning han hade i det som skedde. På det planeringsmötet som hölls på våningen över möteslokalen där årsmötet skulle hållas dagen efter så yttrande han inte ett ord. Han fick instruktioner om vad han skulle göra på mötet och när han skulle göra det. Det var den roll han fyllde. Ni som läst hans blogg vet att han vill ge sken av något annat.

Det finns en annan rolig episod som kan berättas i anslutning till detta årsmöte. Dagen efter så deltog Funebo för första gången ett styrelsemöte som ledamot. Då detta var verksamhetsårets första styrelsemöte skulle vi utse poster som firmatecknare, partisekreterare, kassör; och partiorganisatör. Posten partiorganisatör skulle vara vakant precis som innan årsmötet. Däremot var vi en grupp som kom på, vad vi då tyckte var en, rolig idé. Som en yttersta förolämpning till före detta partiorganisatören Tor Paulsson (vars uteslutningsärende öppnades på samma möte) och människorna kring honom så kom vi på att sätta Funebo som partiorganisatör - dels för att det var Funebo som ND: arna avskydde mest och dels för att han inte var någon form av organisatör. Inte för att han skulle göra något givetvis, Tommy hade aldrig visat några sådana kvalitéer och posten skulle avvecklas när stadgarna skrevs om nästa gång. Det skulle vara en rolig pik mot Tor tyckte vi. Alla fattade också humorn i detta, även de som piken var riktad mot förstod. Alla utom Tommy förstod. Tommy agerade ju aldrig som en partiorganisatör, men han tröttnade aldrig på att använda sig av titeln internt och externt. Innan verksamhetsåret var slut så började han till och med påstå att posten motsvarade partisekreterare i andra partier. Posten partiorganisatör var en post som Anders Klarström skapade i början på 1990-talet för att Lars Emanuelsson skulle få en roll som passade honom. Så här i efterhand ser ju skämtet inte lika roligt ut och fungerar snarare som en varningsklocka att även ta sådan här formalia på fullaste allvar när man arbetar politiskt.

Tommys år i SD kan inte på något sätt beskrivas som speciellt lyckade eller betydelsefulla. Jag har förståelse att han nu vill framställa sig själv i betydligt bättre dager.

Död åt kulturimperialismen

2006-05-30T07:09:00.000-07:00

Artikeln Död åt kulturimperialismen som förra veckan publicerades på ND:s tidning Nationell Idag tog inte bara upp saker som notiser och samtal på denna blogg redan berört, utan den var också lite knepig att hitta. Därför lägger jag upp den här också.

http://www.nd.se/ni/start/default.asp

Död åt kulturimperialismen
För Sverigedemokraterna var 2005 ett år med stora förändringar. Efter att partiledaren bytits ut till Jimmie Åkesson så tog trion kring honom och dess hov av liberaler över organisationen. Även den politiska retoriken förändrades drastiskt. Ingen märkte det mer än jag då jag i slutet av året uteslöts efter en artikel där jag fört ett resonemang baserat på principprogrammet och intentionen i det familjepolitiska handlingsprogrammet. Plötsligt gick människor som i åratal kallat sig för nationalister och verkat i ett nationalistiskt parti ut och förklarade att de i själva verket inte längre var nationalister, om de ens varit det från början. Trots att principprogrammet tydligt dömer ut statsnationalism som politisk idé så var det just detta tankesätt som nu anammades öppet av många i ledningen. I slutet av min tid i Sverigedemokraterna mötte jag på begreppet kulturnationalism mer och mer ofta. Onekligen gav detta mig ett leende vid dessa tillfällen. Men detta var mer än ett litet antals begreppsförvirring, det slogs klart fast av partisekreteraren i samma pressmeddelande som öppnandet av uteslutningsärendet av min person presenterades för media. Där fastslog nämligen partiet och Björn Söder att Sverigedemokraterna numera var att betrakta som ett kulturnationalistiskt parti.

Den som ofta läser SD-Kuriren känner till att Björn Söder som skribent mer än sällan använder sig av politiska begrepp som han inte riktigt förstår till fullo, det var likadant denna gång. Personer som känner till vad kulturnationalism står för gör säkert stora ögon när Söder och andra SD-liberaler numera vill sätta en distinkt skillnad mellan SD:s nyfunna kulturnationalism och nationalism på etnisk grund. Resonemanget faller en aning när man upptäcker att begreppen faktiskt har precis samma betydelse, det vill säga att man poängterar det etniska. Så här beskriver Nationalencyklopedin begreppen (i förhållande till statsnationalism); "Parallellt finns kulturnationalism eller etnonationalism, som utgår från att en nation är etniskt och kulturellt avgränsad och att en delad nation bör samlas i en gemensam stat.". Nu är det inte mitt syfte att göra mig rolig på Söders och SD:s liberalers politiska oförmåga. Jag förstår mycket väl att det de egentligen vill, men inte riktigt kan termerna för att klara av det, är att distansera sig från nationalism på etnisk grund. I klartext vill man alltså, även om det kanske inte riktigt har gått upp för dem själva än, avskriva nationalismen som ideologi för partiet och istället vända sig till statsnationalismen, alltså precis den statsnationalism som deras eget principprogram fördömer. Så här beskriver SD:s principprogram förhållandet mellan den nationalistiska principen och statsnationalismen; "Statsnationen är nationalstatens motsats, och innebär att det ryms flera nationer inom en och samma stat. Sådana samhällen är ofta mångkulturella, men kan också betraktas som särkulturella där de olika grupperna lever åtskilda snarare än tillsammans".

Inom statskunskapen talar man om två former av nationalism genom historien, den franska och den tyska. Den franska modellen är statsnationalism. Det centrala är alltså inte värnandet, eller ens tron, på en nation (folk), utan istället är det lojaliteten mot det centrala styret som räknas. Ditt ursprung, din nation, dina värderingar och så vidare spelar alltså igen som helst roll i samhällsbygget. USA är det tydligaste exemplet på statsnationalism, en gemenskap som bygger på McDonalds-principen, så länge du bara betalar så spelar det ingen roll vem du är eller vad du vill - så länge du betalar är du en del av gemenskapen. Den tyska formen av nationalism, och den form av nationalism som ND följer, sätter i stället nationen (folket) i centrum, den förutsätter att det krävs gemensamma etniska, historiska och kulturella rötter för att skapa en gemenskap och att just därför nationalstaten skulle vara den bästa lösningen. Vattendelaren är som ni ser tydlig.

Som nyvakna statsnationalister har SD tagit kulturen som en central del av sitt resonemang. Begreppet svensk har i deras tolkning inget med dina rötter, ursprung eller ens dina föräldrar att göra - så länge du lever efter en svensk kultur så är du svensk i deras ögon. Den illvillige kan ju här ifrågasätta exakt vad detta betyder. Vad innebär det egentligen att leva efter svensk kultur som en etnisk främling och hur visar det sig? Vi skall inte fördjupa oss i detta, det är nämligen en politisk återvändsgränd då de aldrig har ansett det nödvändigt att förklara detta. Men så mycket kan vi i alla fall uttyda, det är ditt uppträdande som avgör om du är svensk – inte ditt ursprung, din historiska eller ens kulturella bakgrund.

Det finns mycket mer inom statsnationalismen som dess företrädare inte klarar av, eller ens försöker, att förklara. Den traditionella nationalismen, eller etnopluralismen som det blivit populärt att benämna den ibland, gör en stor poäng av att det är skillnader mellan olika folk och nationer. Det är i själva verket skillnaderna i sig och de olika behoven som följer av skillnaderna som gör att vi skapar olika samhällen och kulturer. Ju mer olika vi och våra behov är, desto större blir också samhällsskillnaderna. Till exempel finns det ganska få skillnader mellan svenskar, norrmän och danskar, det är därför det finns så mycket likheter i våra kulturer. Men skillnaderna finns trots allt där, det är därför vi också ser skillnader våra länder emellan.

Var i består så skillnaderna mellan våra folk? Charles Darwin menade att alla arter och underarter till dem anpassar sig till sin omgivning om de vill överleva. Darwin vågade aldrig applicera sina teorier på människor men om vi förutsätter att människan inte är en helt unik form av liv på denna planet så gäller nog teorin oss också. Utan att fördjupa oss helt i teorier om kulturens definition så kan vi ju konstatera att delen sociofakter har en ledande roll, alltså de normer och förhållningssätt vi utvecklar i relationer mellan oss. Om nu antagandet att även människor anpassar sig till sin omgivning är korrekt så kan vi också anta att skillnaderna folk emellan också ger upphov till olika kulturer som ska hålla ihop samhällsbyggena. Att vi i Norden har en ganska så fundamentalt annorlunda kultur än till exempel den muslimska som regerar i Mellanöstern. Det betyder inte att den ena kulturen är mer eller mindre värd än den andra, det betyder helt enkelt att vi är olika folk som har olika behov. Det är just därför det svenska kulturarvet är så ofantligt viktigt att bevara för ND och den nationalism vi företräder.

Statsnationalism kan aldrig komma till en sådan slutsats. Dels kan den aldrig förklara kulturskillnadernas uppkomst på ett riktigt trovärdigt sätt, och det försöker den inte heller i och för sig göra. Men den kan heller aldrig riktigt trovärdigt förklara varför just den svenska kulturen skulle ha ett egentligt värde eller varför det skulle vara en fördel att utöva just den kulturen just i staten Sverige. För att trassla sig ur detta måste statsnationalismen vända sig till ett ren emotivism. Emotivism bygger egentligen bara på rena känslor, personer som för sådana resonemang kan inte förklara hur kultur A skulle vara mera lämplig på en viss plats eller i en viss tid än kultur B på annat sätt än att man helt enkelt tycker bättre om kultur A. Statsnationalismens emotivism betyder bara att betraktaren tycker bättre om något än om något annat, det är ett känslospel som inte förklarar mer än att betraktaren säger "hurra" åt något och "bu" åt något annat. Det är ren antiintellektualism.

Vidare leder SD:s statsnationalistiska kulturfixering till ett annat problem, det vill säga kulturimperialismen. Man säger sig vara emot ett mångkulturellt samhälle men inte ett mångetniskt. Detta ger per automatik att om man som invandrare skall stanna i Sverige (SD säger ju sig kunna tänka sig en situation då människor avvisas från Sverige om än på helt frivillig basis) så måste man avsäga sig sitt hemlands kultur och till fullo ta till sig den svenska, även om man inte är i stånd att förklara hur detta rent praktiskt skall genomföras. Ur ett statsnationalistiskt perspektiv är emellertid detta inte mycket till ett problem. Kultur är något som saknar värde utom i ett rent känslomässigt perspektiv. För nationalisten, för etnopluralismen, existerar däremot ett helt annat perspektiv. För oss är kulturen en produkt av människors ursprung, skillnader och behov. I vår värld blir det ett nära på ofattbart krav att avsäga sig sin kultur, det blir att avsäga sig det man är och det ens folk har utvecklats under generationers generationer för att passa just deras kynne. Det är nära på en mental självutplåning man kräver.

Identiteten är något väldigt viktigt för varje människas existens. Det ser vi inte minst i dagens mångkulturella och normlösa samhälle. Inte nog med att assimilering i dagens Sverige är en total omöjlighet, den svenska kulturen är i de största delarna av landet inte tillräckligt dominerande, det är också moraliskt förkastligt att tvinga människor att ge upp vad de själva är. Varken svenskar eller muslimer är egentligen intresserad av mångkultur - de vill ha kvar sin egen kultur. En viss anpassning kan nog ske som en förädling i kulturers utveckling, den kultur som inte utvecklas är död, men tvång är en helt annan sak. Vidare, hur skall detta gå till? Trots att detta är Sverigedemokraternas viktigaste fråga så har man inte med ett enda ord om hur man avser att tvinga folk till detta. Man kan formulera detaljerade handlingsprogram om energifrågan, men när det gäller partiets viktigaste fråga så har man inga svar att ge väljarna alls.

Tydligt i SD:s retorik är dock att bostadssegregationen måste brytas. Hur förklarar man inte. Precis som tidningen Sverige i centrums chefredaktör Jan Milld har förklarat många gånger så pågår ständigt en folkomröstning i Sverige gentemot mångkulturen i frågan som vart vi väljer att bo. Fakta är att svenskar flyttar ur mångetniska områden och invandrare flyttar dig. Hur skall man rent praktiskt bryta detta frivilliga mönster? Ja en sak är klar, denna modell där invandrare väljer att bo med andra ur sitt eget folk måste rimligen brytas på något sätt. Skall man tvinga ut dessa invandrare ur dessa områden och placera dem i svenska områden (där de inte vill bo och där svenskarna inte vill ha dem)? Eller skall man tvångsplacera svenskar i dessa områden? Precis som i fallet med riksdagspartiernas integration så klarar som sagt inte SD av att förklara hur deras assimilering skall gå till rent konkret. Lika bra det kanske, behöver verkligen Sverige ett politiskt program där det förklaras var människor skall bo och att invandrare skall bli mer svenska genom att lära sig ringdanser på midsommar och vem Pippi Långstrump var?

Kulturen är central i vår världsbild. Och vi tror att den är långt mer än något som går att köpa och sälja som vilken vara som helst på marknaden.